Sportlov

Har haft sportlov, underbart ledigt sportlov. Varit hemma och donat och grejat. Städat ur matkällaren, gjort om sopsorteringssystemet, städat huset, lämnat in bilen på tvätt som överraskning åt Jacob, shoppat på stan, passat Esther och Elmira, rättat niornas nationella prov del A och sytt, sytt, sytt. Att ha tjejerna här var jättemysigt! Jacob var i Borlänge och gick i skola, så ena dan var det bara vi hemma! Vi målade, la pärlplattor, busade, åkte pulka och tittade på film. På onsdagskvällen kom Johan på mat och sen körde jag och Hanna L allihop hem. I bilen lyssnade vi på Fantomens nya kläder tills vi kunde den utantill...

På helgen kom Emmelie, Anders med Lilly och Sandra och förgyllde livet för oss. Det är så härligt att umgås på riktigt och flera dagar! Lilly och jag bakade scones på kokosmjölk sista kvällen , riktigt lyckat!

Jag har som sagt sytt mycket. En del har jag redan gett bort, men lite är kvar... Valentins dopstol är snart klar och på sin födelsedag ska Esther få barbiekläder. Det var år och dar sen jag sydde sånt, men det är ju jätteroligt! Synd bara att jag inte har nån Barbie hemma att prova på.

Bild på stolen kommer när den är klar, bilder på kläderna kommer här:

Rosa prinsessdröm med långt liv och extra volang så det blir släp. Rosett bak.


Sportoutfit med tröja och knälånga leggings.


Partydress i rött lack och svart rosett. Den ser lång ut men ska vara till halva vaden kanske...


Får äntligen nytta av alla småbitar tyg, kardborrband i roliga färger och snuttar av allt möjligt som finns i lådorna...

Annars känns februari mest som självsprickornas månad... Spelar ingen roll hur man smörjer och donar... Hoppas det blir bättre i mars. Har snart inga hela fingrar kvar!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kroniskt försenad?

Morgnar är inte min grej. Har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli... Jag är Ior, seg och långsam som hårdkokt knäck. Min älskade underbara är däremot som Tigger, studsar upp med sån fart att sängen gungar efteråt. Detta är ett återkommande område för pikar och skämt, som tur är har han vant sig och tar det med jämnmod för det mesta.

Mot den bakgrunden var det inte utan stolthet som jag i fredags morse kl. 6.10 kunde meddela att jag var färdig! Fem minuter tidig till och med. När jag för en gångs skull ÄR klar, och det i god tid dessutom, då är ju det nåt man vill ha beröm för såklart!

Istället säger han:
"Vi kanske skulle köpa en trisslott idag."
"?"
"Jo, men plötsligt händer det ju!"

Här väntade man sig ett fyrverkeri och ett diplom, applåder och stående ovationer, eller åtminstone ett: Härligt älskling! Men allt man får är sarkasm...

Undrar hur länge han väntat på att få säga en sån kommentar? Och undrar hur länge det dröjer till nästa gång...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Om färgen på katten

- Sara, vet du en sak?
- Nej, vaddå?
- Jo, dina katter...
- ...mm...
- Dom har så många färger!
- ?
- Titta här: svart, grå, svart, grå, svart, grå!

Samtal med Esther, 5 år snart. Katten är alltså randig...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att fylla tre, att inte fylla år och konsekvenserna av detta

Det är roligt med födelsedagar! Igår firade vi Elmira som fyller tre år. Mamma hade beställt en rosa tårta, otroligt fin, och köpt sugrör, servetter, serpentiner och ballonger. Allt för en rosaskimrande födelsedagsfest. Födelsedagsbarnet själv var lika rosa som tårtan. Fast tyvärr också lite febrig...

Eftersom det var Elmiras födelsedag fick vi prata ganska mycket om vem som bestämmer på födelsedagen. När det var dags för tårtan påminde vi igen om att det var Elmira som bestämde idag. Tydligen innefattades även tårtan i bestämmandet för Elmira gjorde en svepande gest med armen not tårtan och sa storsint: Alla får smaka!



Det var ju snällt av henne!

Att inte fylla år kan vara traumatiskt, för trots tröstpresenter och godis så fick ju Elmira de bästa paketen... När Esther fick se dockorna Elmira fick, en liten sorts Barbie ungefär, så utbrast hon under tårar: Jag tycker inte om mina presenter!
Och sen storgrät hon över att inte just hon fått dockorna! Som tur var fick Elmira minst tre såna dockor av olika personer, så det fanns att låna ut... Det hjälpte att sitta lite i knät också. Tror jag vet vad som kommer att stå på hennes önskelista nästa månad!

Men även om det blev tårar på festen och ett och annat vredesutbrott, så hade vi en mysig kväll. Tjejerna är underbara! Och det är mysigt att träffa familjen.

Tur att Esther fyller år i mars så får göra om det snart!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Svettigaste måndan och längsta tisdan, men nu är det onsdag...

När jag satt vid arbetsbordet och jobabde på måndag förmiddag fick jag en aha-upplevelse, den sorten som liksom ramlar över en. Inga gymkläder! Så illa typist! Jacob hade bokat pass och Hanna hade såklart med sina kläder. Vad göra?

Köp nya! tyckte Jacob.

Men vaddå köpa o köpa? Man kan väl inte bara köpa hela tiden?

Tillslut gjorde jag det ändå, för jag hade ju faktiskt önskat mig nya i julklapp men fått annat och det var ju faktiskt rea... Men skor hoppade jag över, nån måtta får det ju vara!

Så jag gympade i bara strumporna, gick rätt bra. Sprang, hoppade och gjorde allt man ska. I mina nya snygga gymkläder. Kände mig lite som Catwoman i svarta långa tights...

Lagom till stretchingen får jag min andra aha-upplevelse, som liksom den första ramlar över mig med tyngden av ett ton tegelstenar, för att låna ord från Liftarens Guide till Galaxen. P-avgiften!

Nyckeln, fort, ge hit nyckeln! väser jag till Hanna. Hon sliter upp nyckeln coh jag springer som en svart vind ut ur träningssalen, förbi alla människor med munnar som fågelholkar som väntar utanför. Till skåpet, sliter nästan av gummisnodden på nyckeln, slänger på mig jackan, hoppar i skorna (såklart högklackade stövlar) och ilar mot utgången. Personalen i kassan stirrar efter mig. Högröd i ansiktet springer jag - i mina högklackade - på isiga gator runt hela kvarteret. eftersom jag redan jympat en timme är jag svettig till att börja med. Och värre blir det eftersom jag har jackan på! Hela tiden dunkar det i öronen - p-böter, p-böter!

Framme vid bilen kan jag slappna av, inga böter! Jag sliter upp plånboken och drar kortet. Hur mycket är det jag ska betala nu då? Stressad som jag är betalar jag såklart till klockan nio dagen efter!

Jag springer tillbaka till jympan - förbi den förvånade personalen i kassan, in i omklädningsrummet och ilar som en vind åt andra hållet. Stretchar klart. Åker hem.

Träningsvärk såklart, som ett brev på posten. Springa ute i kylan i högklackat. Sånt straffar sig...

Igår hade vi föräldramöte, åkte hemifrån halv sju och kom hem igen runt nio... LÅÅÅÅÅNG dag! Men bra möte och fina föräldrar...

Idag onsdag. Som Julio säger: onsdag? Då är ju veckan i princip slut!

Underbaraste helgen på länge...

Vad annat kan man säga när man har haft Johan, Esther och Elmira på besök hela helgen lång? Barnen är så underbara att man blir alldeles glad i hela kroppen! Fredagsmys med chips och film, lördagsfrukost med våfflor och grädde och sen en hel dag med pärlplattor, tuschpennor och Katrins examensfest. Helgen avslutades med kyrka, söndagsskola och middag med Andreas och Rebecka och lilla Måns. Vi gungade, lekte i snön och lockade håret också.

Examensfesten var orsaken till att Johan och tjejerna alls kom. Esther fick höra att det var fest och frågade genast: 'Får jag komma?' Jag frågade Katrin och det var helt okej, så vi drog iväg hela högen. Tjejerna hade så roligt och ville inte gå hem (vi vuxna tyckte likadant). Det blev nog lite väl sent tror jag, men ingen var ledsen eller arg utan vi pratade i bilen och myste hela vägen hem.
På morgonen kom Esther in och låg hos oss i sängen och tittade på Barbapappa i mobilen medan Jacob och jag vaknade till. Det är underbart med små armar som kramas och varm andedräkt som pustar: Jag älskar dig! på morgonen.

Bästa skrämseln:
Esther hade hicka när vi åt våfflor och bad Johan skrämma henne så den skulle försvinna. 'Men', sa Johan, 'om du vet om det så blir du ju inte skrämd!' Det kunde hon ju förstå, så hon släppte det och vi började prata om annat... Helt plötsligt gastar Johan 'Bu!' i Esthers öra. Stackars unge! Hon var precis på väg med våfflan mot munnen, men blev så rädd att hon istället tryckte den rakt upp i ansiktet!

Det blev asgarv runt hela bordet. Där satt Esther med grädde och sylt i ansiktet och Elmira såg helt chockad ut. Johan och jag skrattade så vi grät. Esther fnissade och fnissade. Men hickan, den försvann, så Esther var nöjd ändå...

Stackars katterna fick knappt en lugnt stund! Elmira har lärt sig att inte dra katten i svansen, inte klämma på katten, inte trycka på katten, inte dra katten i pälsen, inte klämma runt kattens hals och inte peta katten i öronen. Mot slutet av helgen gick hon runt och sa: 'Inte dra katt'n i schvanschen.' för sig själv så fort hon kom nära nån av katterna.

När Esther skulle 'hjälpa' mig att välja örhängen sa jag till henne att hon inte fick tappa bort dom. 'Nej då', svarar hon. Sen säger hon: 'Jag ska nog gå och tappa bort dina örhängen nu.' och tar örhängen och går ut. Gullungen...

Elmira kramas och pussas så mycket. Det är jättemysigt! På kvällarna läste vi godnattsagor, mest Guldlock och de tre björnarna. Sen sjöng vi och så somnade de små liven.

Kan man inte få barnen i den här åldern redan från början? Slippa vaknätter, blöjor och panikskrik? Antar att man uppskattar den här åldern (3-5) ännu mer när man släpat sig igenom bebisåren...