Gräsligt trevligt!

Dagens lärdom: man ska inte klippa gräs i Foppa-tofflor.


Kunde nästan gått barfota, så gröna var fötterna!

Annars har första komp-dagen varit underbart slö. Satt med Nina på café i över en timme. Sen gick vi på stan. Sen satt vi på en uteservering och drack kaffe i en timme till. Sen gick vi på stan lite till och jag köpte massa gott te. Sen åkte jag hem.

Det är jobbigt att vara kompledig...

(För alla -typ min man- som kommenterar överanvändningen av ordet "sen" i texten ovanför, kan jag berätta att vissa saker får man inte göra när man går i skolan eftersom fröken säger det. Anledningen är att man ska lära sig variation och olika uttryckssätt. När man skriver texter själv däremot får man göra som man vill. Ordet "sen" kan då bli ett medvetet stildrag för att betona hur ledig jag var och hur mycket tid jag hade. Det är inte ett tecken på bristande ordförråd utan en strategi för att beskriva att jag är så ledig att jag kan låta bli att variera mig ett tag. Jag börjar med det igen efter ledigheten... Sen alltså.)

Bugg och bröllop

Så fick vi äntligen användning för buggkursen vi gick innan vi gifte oss! 50-årsfest med dans. Då fick vi bugga loss! Jacob var lite motvillig, men det släppte efter ett tag...



Kort på just oss får ni inget, för vi dansade juh!

Foxtrot behöver vi däremot öva på... Vi krockade med ALLA par på golvet!



Mot elva-tiden på kvällen var det annonserat en överraskning. Alla samlades vid scenen och plötsligt slogs dörrarna upp bakom oss och bandet för kvällen började spela Mendelssons Da-da-da-daaa Da-da-da-da... In kom Veronica och Tomas. Dom skulle gifta sig!! Snacka om tårögda gäster! Vilken ära att få vara där!


Jacob fick snabbt som ögat åka till Vittinge och hämta min ängla-utstyrsel. Även om ens vänner överraskar, så kan man ju bidra till festen med det lilla man kan!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Esther och Gud

Samtal med Esther i bilen. Det är lite moln på en blå himmel och vi ser väldigt mycket himmel för tillfället.

"Det ser nästan ut som om vi är i himmelen!"
"Jasså, tycker du?"
"Ja, i himlen... Där bor mormor."
"Ja, och Gud..." Känner mig lite söndagsskolefrökenaktig och tillägger: "Gud finns överallt!"

Esther tittar storögt ut genom bilrutan som om hon skulle kunna se Gud om hon bara ansträngde sig.

"Gud finns överallt, runt allting och i allting. Allt man ser är Gud."
"Är allt man ser Gud?" Hon ser imponerad ut.
"Ja, han är överallt, han liksom är på alla ställen på en gång."
"Så vi är i Gud?"
"Det kan man säga. Hela världen är i Gud."

Hon funderar en stund, spanar ut genom rutan mot den blå himlen.
"Vet du, då tror jag vi är i Guds mage!"

Femåringar har underbar logik!


- Posted using BlogPress from my iPhone

R-r-r-r-avioli

Egen pasta... En husmorsdröm...

Sagt och gjort. Fram med kokbok och ingredienser. Hm... Ravioli? Det såg lätt ut!

Jacob gjorde degen.


Jag tog fram till fyllningen. Grönt från trädgården, svamp på burk, crème fraische och parmesan. Jacob rev parmesanen, jag stekte svamp och blandade ihop. Lite potatissallad från Madde och Henkkes besök åkte också i enligt principen "Gott isär, gott ihop".


Efter att vi och degen vilat en lagom stund var det dags att knåda och kavla ut. Vi kavlade och kavlade på varsin deghalva. Jag mjölade och mjölade men det var hemskt svårt att få den riktigt tunn! Tillslut var vi nöjda i alla fall och kluttade ut fyllningen. Det skulle bli 12 stora eller 20 små. Vi fick ut 18 st så våra får väl kallas lagom på gränsen till små då?


Sen skulle man pensla med vatten emellan och lägga över "locket". Då satt Jacobs deg fast i bordet! Vi drog och drog och det var hiskeligt vad elastisk den var! Till slut kom den loss och gick att lägga över. Då visade det sig att trots vårt penslande så blev det luft mellan kluttarna med fyllning. Vi tryckte och tryckte men luften bara flyttade sig mellan kluttarna! Inte förrän vi gjorde hål på bubblorna försvann dom.


Så kunde vi skära isär raviolin.


Det blev lite deg över, och det stod i kokboken att man kunde skära degen i strimlor och få tagliatelle. Sagt och gjort. Tagliatelle blev det. Fem stycken.

Sen kokade vi upp vatten och efter att ha väntat de 15 min kokboken sa, stoppade vi ner raviolin i vattnet. Inte vet jag vad kokboken menade med små, men våra var INTE små! Snarare gigantonorma! Det var knappt 18 st ravioli fick plats i kastrullen som vanligtvis kan koka pasta till fem-sex personer...


Dessutom såg det inte direkt gott ut... Påminde mest om äckliga scener med inälvor från alienfilmer eller möjligtvis likdelar. Vita degiga klumpar som det läckte grönt gojs ur... Hade det varit teve hade de fått svårt att sälja in den maträtten genom rutan!

Ju mer dom kokade desto vitare blev dom. Överst i kastrullen simmade bleka, platta, förvridna "tagliatelle" som smala, oaptitliga maskformiga bihang...


Med tomatsås till och färskriven parmesan blev det faktiskt riktigt gott! Ingen maträtt som tjusade ögonen direkt, men fyllningen var supergod och när man vant sig vid den stabbigt kompakta konsistensen på själva pastan, var det absolut värt att göra igen! Men då lär vi få kavla tills armarna domnar...

Grävlingsattacken

Jag brukar hämta upp Sandra på morgnarna, vi jobbar ju på samma ställe och börjar oftast samtidigt. Ibland åker Hanna med också. Den här morgonen var en sån. Men det visade sig bli en ovanlig morgon...

Sandra bor vid en återvändsgränd, men jag brukar vända runt precis utanför henne istället. Har hittills missat alla cyklar, bilar och städerskor som rör sig på hennes gata mellan sju och halv åtta. Ganska bra jobbat med tanke på hur ofta folk kör och går som om man inte syntes!

I alla fall, Sandra kliver in till mig och Hanna och jag ska vrida runt och köra därifrån. Då hörs ett högt skrapande som om någon helt plötsligt börjat äta på bilen. Och ja, så är det. Helt otippat har en stor grävling huggit tag i fälgen på högra framdäcket. Med sina stora, gula huggtänder gnager den ett decimeterlångt jack i aluminiumet och lämnat långa rivmärken efter sig. Efter den oförklarliga och överraskande attacken springer grävlingen in i en buske igen. Vi sitter alla tre chockade och stirrar efter den svartvita, lurviga rumpan som snabbt döljs av vårgröna blad.

Hur ska jag förklara för Jacob att en grävling har kastat sig över fälgen? Det hjälper inte att Hanna intygar att i Ö-vik, som hon kommer ifrån, händer det ofta att folk får sina fälgar sönderbitna av grävlingar... Sandra bedyrar också att det måste ha varit en grävling, vad annars?

Jacob tror mig såklart inte. Han frågar direkt om det var JAG som kört in i trottoarkanten. Men hallå, det vore ju asklantigt! Hur illa tror han att jag kör?

Tur att min kära mor trodde mig... "Va? Gör grävlingar så?"


- Posted using BlogPress from my iPhone

Cocktailkvisttomater, mc-tur och våryra

Visst får man avstava som man vill nu för tiden... Men man kan ju anstränga sig lite!


I lördags hade vi Öppen kyrka under Våryran i Heby. Ansiktsmålning, ballongdjur och gratis bulle erbjöds. Totalt målades ungefär 49 ansikten. Två av dom sötaste var så klart Esther (fjäril) och Elmira (Hello Kitty)!


Annars har Jacob och kära svärfar Johan jobbat med badrummet hela helgen. Nu är det gjutet isolering på golvet och allt är redo för golvvärmen.


Vattentunnan var toppen att blanda i!

I trädgården har jag hittat förgätmigej och smörblommor, nån sorts lila trädgårdsviva och en kopparorm! I odlingsramarna hittade jag purjolök, sparris och satte själv potatis. Körsbärsträden har slagit ut och det är knoppar på syrenerna... Mmm, vår!


Andra vårtecken är motorcykelturer... Det kylande draget från fartvinden, motorvrålet och alla dofter, för att bara ta några av alla sinnen som aktiveras. That is why we roll...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Underbara älsklingar!

Som jag har saknat dom! Tre veckor!! Fick en kram av Elmira som varade i en kvart och Esther ville inte sluta prata...



Stolarna de sitter i har Jan, min morbror, gjort. En med katter som Esther paxade och en med hundar som Elmira blev stormförtjust i. Hundarna fick de av min moster Mia, omedelbara favoriter. Shortsen Elmira har på sig har jag sytt. Det blev rena julafton!

En sån kväll var precis vad jag behövde! Har varit helt allena två kvällar för Jacob jobbar i Sälen hela veckan. Väldigt ensamt har det varit... Och om man lägger till dåligt med mat (inte kul att äta själv), dåligt med sömn (svårt att somna), bara teve som sällskap (mest skräp), nästan ingen kontakt med Jacob (eftersom det är så dålig mottagning där han är) och konstiga tankar på mördarsniglar, Usama bin Laden, Den Yttersta Tiden och annat tungt och jobbigt, ja då har man en riktigt sorglig blandning...

Tur att det finns barn då! Underbara ungar som pratar, skrattar och busar! Vem kan vara svårmodig med såna mysiga varelser? Som säger: "Jag har saknat dig SÅ HÄR mycket!" Och slår ut med armarna allt hon kan (Elmira). Eller som viskar: "Jag älskar dig..." när hon ska gå och sova (Esther).

Då lyfter tungsinnet direkt och ajöss med det!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Små glädjeämnen

Hittade den här lappen när jag skulle ta en post it-lapp. Det var lilla gulliga Sandra som suttit vid mitt skrivbord och sen lämnat en liten hälsning. Den värmde!!


- Posted using BlogPress from my iPhone