Snödags!

Till Nadias jublande glädje började det snöa på söndagskvällen. Jacob och jag suckade mest, snö betyder inte bara snöbollskrig utan också skottning, skrapningsteknisk och halka...


Jag tröstar mig med julpyntat hus...





... och mitt nya fantastiska ljus från Partylite. Glowlite heter det. Det luktar "vita snöbär" och lyser nästan magiskt vackert!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Einstein

Två pojkar i åk 3 pratar med varandra:
- Men vaddå, är du smart som Einstein eller?
- Vem är det?
- vet du inte vem Einstein är?
- Nae, är det en seriefigur?

Tur att han bara var nio år... Annars hade man blivit lite mörkrädd! Som tur var hade den andra pojken koll.

- En seriefigur! Einstein var ingen figur, han var... tysk eller nåt. Han var i alla fall vetenskapsman.

Jupp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Små framsteg

Det går inte fort för oss att fixa saker i huset, men det blir fint när det blir gjort! Nu senast har vi donat med ett överskåp till badrummet. Ett hörnskåp som vi fyndade på Blocket för 300:- blev två skåp, speglarna i dörren har Jacob skurit till av några gamla i källaren och färgen hade vi sen vi gjorde sänggaveln.

När vi slipat, spacklat och målat under en period av flera veckor (det tar tid man har många järn i elden) kom vi slutligen till själva monteringen. Men ack, skåpet var för stort! Man slog huvudet i det när man skulle använda kranen...

Vi kände oss som de världsberömda bergsbestigarbröderna St Gotthards från en Galenskaparna-revy, när de klättrade upp på toppen av Mount Blanc och en ANNAN bergsbestigare är där först:
- Hade all vår möda varit förgäves?
- Men vi gjorde naturligtvis det enda rätta...
- Vi putte ner honom!

Vi insåg att det fanns två alternativ: antingen slår vi i huvudet varje gång vi ska använda kranen, eller så sågar vi ner hela skåpet.

Jacob suckade och stönade, men sen släpade vi ut skåpet i garaget och drog igång klyvsågen. En dryg halvtimme senare var skåpet nästan en decimeter mindre på sidorna och en dryg halvtimme till var det uppsatt. Det blev mycket bättre när det var lite mindre, och man slipper slå i huvudet.


Det är överskåpet som kommit på plats, underskåpet fixade vi ju i somras. Fast båda kommer från samma hörnskåp från början.


Lite saker i skåpet och vips blev det jättebra! Nu fattas bara en trevlig knopp...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledig lördag

Hur ofta händer det att det är TOMT i kalendern en lördag? Inte ofta i min värld... Men idag är det en sån lördag! Det "firades" med sovmorgon till halv elva, brunch med äggröra och bacon och en lagom lång to-do-list.
1. Måla badrumsskåpet
2. Täta råtthål i källaren
3. Städa under trappen i källaren
4. Bära in badkaret från garaget och ner under den nystädade trappen
5. Montera upp skåpet i badrummet
6. Tömma och hänga undan vattenslangen

Hittills har vi målat skåpet, börjat täta hålen (flaskan med fogskum vi köpt var trasig, så vi får byta den), hängt undan vattenslangen, räfsat löv och klippt ner alla risiga rester av pioner och annat. Lite utanför to-do-listan, men inte desto mindre nödvändigt...

Jacob fick dessutom avbryta och åka med en bekant för att titta på bil. Ska man köpa sin första bil vill man ha nån med sig, och inte kan man säga nej då...

En del saker kvar, men flera gjorda. Inte så pjåkigt! Har fått vara ute i dagsljus också, det har jag saknat de här senaste veckorna! Mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man går hem...

Just nu sitter jag med katten i knät och spelar spel på mobilen. Slog nyss nytt high score! Inte heller nåt som stod på listan, men var det en ledig dag eller inte?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Uppsala 4-ever

Hur vet man att man i själ och hjärta, alltid och för evigt, är uppsalabo? Svaret slog mignär jag åkte till jobbet häromveckan. Missförstå mig inte, jag tycker mycket om att bo i Vittinge. Huset är underbart och jag trivs på landet. Men nåt har fattats den här hösten.

Jag har kommit på vad jag verkligen saknar i Vittinge. Det är inte många saker jag kan komma på som jag verkligen verkligen längtar efter. Det mesta finns ju, bara lite längre bort! Mataffär, shopping, kompisar, familj... Allt det där finns, en del till och med närmre än förut. Men en sak finns inte.

Jag gjorde upptäckten som sagt i bilen, och det var nära att jag tvärbromsade mitt på vägen och hade jag inte varit så klok och förståndig, hade jag gjort det. Jag hade stannat, rusat ur bilen och njutit.

Av vaddå?

Av kajorna såklart.

Det ljudet finns inte i Vittinge. Det ljudet som är ett så starkt barndomsminne, och så mycket hemma helt enkelt. Det är höst, vår och kyliga, trötta morgnar. Det är oefterlikneligt. Och de stora fågelflockarna som kan bestå av hundratals, kanske tusentals, individer. De krockar aldrig och de girar, stiger och sjunker som om de vore en enda fågel. Som toner i musik eller som vi människor borde vara mot varandra. Följsamma och lyhörda, måna om varandras utrymme men samtidigt en enhet.

Kajorna. Finns det nåt som är mer Uppsala än det? Och om man saknar kajorna, ja då är man en äkta uppsalabo.


- Posted using BlogPress from my iPhone

London - så mycket att se, så lite tid

Första gången jag var i London åkte jag dit för att träffa Silvia och eftersom hon jobbade turistade jag runt en del på egen hand. Gångerna efter har jag varit turist, liksom kommit för stadens skull... Den här gången kom jag igen för att hälsa på Silvia, och det var jätteskönt! Då behöver man inte stressa hit och dit utan att umgås är det viktigaste. Och det gör man ju både på bussar, tåg och hemma!

Ett litet turistmål måste man ju ha, och eftersom det var min första gång den här tiden på året åkte vi till Oxford Street för att kolla på julskyltningen. Vi satte oss högst uppe i dubbeldäckaren så vi såg allt, sen promenerade vi tillbaka en bit och tittade lite närmre.

Men nu går jag lite i förväg, innan dess var vi i köpcentrat på "Silvias gata" och den på-ytan-tråkiga-men-på-insidan-full-av-fynd-affär vi gillar mest, TK Max. Där fyndade jag sjalar, en klänning till bröllopet i vinter och en stickad tunika. Riktigt nöjd! En julaffär full av ha-begär hann vi också med. Vad sägs om en snöig gran fylld av blommor, fåglar och glittriga ormbunkar?


Lunch blev bakad potatis med tonfiskröra, mu-ums! Vi fortsatte sen till PaperChase där jag köpte mig en mycket snygg termosmugg till bilen bland annat. Vi var också inne i Liberty, världens äldsta köpcentrum. Det var helt i trä och den julavdelningen gick inte avför hackor! Julkulor i munblåst glas i alla tänkbara färger och former, dekorationsdjur som såg nästan levande ut och kitschiga, emaljerade högklackade skor för den som hellre vill ha sånt i julgranen...

Efter Oxford Street, vid nio-tiden på kvällen tog Silvia mig till en superfint inredd italiensk restaurang där jag fick tomatsoppa med mozzarella i, helt otroligt gott!! På hemvägen såg vi på alla vackra ljus...


Lägg märke till min nya sjal...

Sen sov jag - som första natten - så länge att Silvia trodde jag hamnat i koma...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mot oändligheten och vidare! (Eller i alla fall till London...)

Äntligen. Träffa Silvia, titta på julskyltningen på Oxford Street, Jelly Beans, ringrostig knagglig engelska och "Mind the gap!"... Underbara London.

Mest ser jag nog fram emot Silvia och miljöombytet. Det var längesen jag var nån annanstans än Sverige. Två dagar att bara vara, bara finnas till. Så fantastiskt!

Lov är en mycket trevlig uppfinning.


- Posted using BlogPress from my iPhone