På onsdagskvällen satt jag och rättade uppsatser när det helt plötsligt slog mig, att trots att jag försökt tänka på allt som vikarier, packning, tvättat tunikan jag skulle ha och kommit ihåg tusen saker, så hade jag glömt katterna! Ingen kattvakt! Hur skulle vi göra nu? Jag ringde runt till alla jag kom på, men ingen kunde. Vojvoj, vad göra? Vi ville inte be grannen eftersom vi inte umgås så mycket och det handlade ju faktiskt om flera dagar...
Till slut frågade jag Sandra. Jag vet ju hur upptagen hon är, men hon hade tid och var gärna kattvakt. Vilken lättnad! Enda kruxet var att hon inte kunde ta katterna förrän på fredagen.
"Men", tänkte jag, "man kan väl bara sätta ner en stor stor skål med mat?" Dom bantar ju egentligen, men det fick väl gå...
Alltså fyllde vi en stor låda med mat och satte ner. Morris åt och gick. Cesar åt. Och åt. Och åt.
"Kära nån", tänkte jag, "värst vad han var hungrig!"
Till slut satt han inte ens utan låg ner framför skålen. Och åt. Och åt. Och åt. Efter en lång stund la han huvudet på maten och andas tungt. Sen åt han igen. Och åt. Och åt.
Magen började se ut som om han hade två tennisbollar i den...
"Nu får du ju lägga av!" sa jag och lyfte bort honom. När jag tog honom runt magen fick han kväljningar och kräktes nästan. Och så fort han kunde släpade han sig bort till matskålen. Och åt. Och åt. Och åt.
Vi fick gå över till grannen ändå och be henne ge mat på fredagen, för Cesar hade ätit tills han blev sjuk!
"Han har nog ätstörningar", konstaterade Jacob.
Söta är dom i alla fall... Och Jacob med såklart!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Haha, er katt måste vara väldigt onöjd med sitt utseende eller så har han bara kommit på ett schysst sätt att dö på. Stackars katt!;-P
SvaraRaderaVåra katter är likadana, vi kan aldrig lägga fram mat för en längre tid eller ens för en dag för de äter alltid tills det är slut på en gång!
SvaraRaderaSå det är nog inte så ovanligt iaf
Haha Celie! Så måste det vara!
SvaraRaderaJossan, tur att det finns fler då... Så är han inte så konstig :)