Het glass och lite högmod?

När jag satt i bilen på väg in till mitt sista pass i glasstältet, tänkte jag för mig själv att jag är ju rätt bra faktiskt. Det har gått superbra på passen, det har flutit på så bra att jag har undrat vad jag gör där, det går ju så smidigt allting. Tänk vad jag har varit duktig ändå, eftersom det gått så bra, menar jag.

Jag hade öppningspasset och då ingår en massa extra förberedelser, så innan personalen kom tänkte jag dona med mjukglassmaskinen lite.

Vår mjukglassmaskin är ett kapitel för sig. En synnerligen känslig själ för att vara maskin. Man kunde tro att den hade pms för jämnan... Eller kanske seriösa tonårshormoner. Den är lika opålitlig som en aprildag och kinkigare än en trött treåring. Typ.

Jag skulle i alla fall fixa lite med den. Torkade, fyllde på och sånt. Så såg jag en lapp där det stod att man skulle pastörisera tisdagar och torsdagar. Jaha, tänkte jag. Då får jag väl göra det då!

Sagt och gjort. Jag slog på knappen.

Vad jag inte visste var att en pastörisering tar ungefär 4-6 timmar och ska INTE göras på dan utan på natten. DET stod inte på lappen däremot...

Så när passet började var maskinen i full gång med att hetta upp att mjukglassen. Inte lite heller, det fullkomligt ångade om glassen. Mmm, varm glass... Alltså nästan kokande varm.

Jag fick lite panik och inte blev det bättre när han som är ansvarig för maskinen kom och frustrerat undrade vem som i hela fridens dar sätter på en pastörisering på dagtid!

Då blev jag helt gråtfärdig. Snacka om misstag... Och samtidigt, är det inte så det är. När man tror att man kan nåt, då skiter det sig totalt! Man ska hålla sig på jorden med tankar och gärningar.

Vi avbröt proceduren och satte på maskinen igen i hopp om att sen skulle kyla ner allt så vi kunde göra mjukglass mot kvällen. Men icke, den var, efter flera timmar, lika varm som förut. Jag har alltså gjort att vi inte kunde servera mjukglass på hela dagen!

Snacka om att känna sig helt bortgjord, totalt misslyckad och allmänt kass.

Jag bekände under lunchen hur fel det blivit för hon som är tältansvarig. Då var jag så knäckt att jag nästan grät, jag menar hur klantig får man vara! Nu kanske all glassen var förstörd! Eftersom vi stoppade processen kanske det blev miljarders med bakterier istället så man kunde få magsjuka! Och jag ska föreställa ansvarig och ha koll... Årets klant snarare.

(Jag hade ju hackat på mig själv inuti huvudet hela dagen, så det var rätt fullt med förebråelser därinne.)

Men hon tyckte att det inte var så farligt, ett misstag kan ju alla göra! Sen försökte hon trösta mig med att det finns ju andra som klantar till det ibland. Det gör vi ju alla! Förra året var det till exempel nån som tappade en hel bricka med coupeglas i diskrummet! Typ tio-tolv tallrikar och glas i tusen bitar!

Fast det gav inte så mycket tröst faktiskt. Det var också jag...


(Senare ringde vi supporten och dom sa att vi skulle starta om programmet och sen lukta och smaka på glassen... Om den luktade skumt var det bara att tömma maskinen och rengöra, annars kunde vi köra den. Eftersom vi pastöriserade igen dör alla bakterier, det var bara så att glassen kunde ha surnat och börjat smaka illa. Ingen dålig mjukglass har alltså serverats från vårt tält! Hon är väldigt noga med sånt, vår ansvariga. Så ingen panik nu, all glass som lämnar vårt tält är sån vi skulle äta själva. Alltid.)

- Posted using BlogPress from my iPhone