Honk honk

Var på väg hem senare än vanligt ikväll. Satt kvar länge på skolan eftersom Jacob skulle på nån trevlighet med sitt jobb. Det var sånt där speciellt ljus som det blir när himlen är alldeles blyertsgrå av regnmoln, samtidigt som solen lyser upp marken och träden. Det liksom skiner om jorden fast bakgrunden är mörk.

I alla fall körde jag i lugn och ro på tvåfilig väg. Det var 90 och jag låg i takt med övrig trafik. Efter ett tag kom jag ifatt en vit bil och en annan bil precis framför. Jag cruisade på och blinkade ut i inkörningsfilen i god tid. Allt var helt normalt.

I bilen har jag en sån där smart gymflaska som har pip. En sån där man kan dra ut och sen trycka ihop så den inte läcker. I alla fall var det fräscht vatten i den och eftersom jag kände mig torr i halsen drack jag lite, sådär som man kan göra när man kör i lugn och ro. När jag kom upp nära den vita bilen tänkte jag, att det är bäst jag sätter ner flaskan just när jag kör om, tycker om att ha båda händerna på ratten då.

TUUUUUUUUUUUUUUUUUUT! TUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!
TUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!

Då tutar han på mig, länge och väl! Ett riktigt långtut som man gör när man verkligen markerar att nån betett sig illa.

Först blir jag arg: va tutar han för? Jag kör ju helt ordentligt och lagom fort! TUUUUUUUUUUUT! Idiotiska förare som tror dom äger vägen! Han ser väl att jag ligger här? Om han inte kan planera bättre när han vill köra om, då får han akta på sig! Har han aldrig sett nån dricka i en bil?

Sen blir jag lite rädd: visst var det 90 här? TUUUUUUUUT! Jo, det var det ju igår och i förrgår... Visst körde jag lagom? Jo, jag kör 90. Varför kollade han på mig sådär när jag körde förbi? Har jag nåt som hänger ut ur bilen? Blinkade han och jag missade det? Nej, jag tittade ju på honom hela tiden! Får man inte dricka i bilar eller?

Sen slog två saker mig, först den ena, och efter ett par sekunders funderande över orsak och verkan det andra.

1. Det lät väldigt högt. Högre än det brukar.

2. När jag stängde pipen på flaskan gjorde jag det genom att trycka flaskan mot nåt stadigt, som man brukar. Fast jag hade tryckt den mot ratten... När tutandet började släppte jag tanken på flaskan, som fortsatte trycka mot ratten. Därav det envisa tutandet...

Om jag kunde be om ursäkt till föraren i den vita bilen för det intensiva tutandet och för mina elaka tankar, då skulle jag det. Stackars människa! Här kör han fint och lugnt och blir omkörd av en tutande galning! Voj voj. Jag undrar vad han tänkte! Inte så konstigt att han stirrade!

Jag känner djupt medlidande med mina medtrafikanter. Nästa gång nån gör nåt oförklarligt klantigt i tragiken. Ha nåd. Det kan vara jag...

- Posted using BlogPress from my iPhone