I torsdags var vi nere i tvättstugan för att montera kranen på diskbänken. Ibland när Jacob jobbar klarar han sig liksom utan mig, så jag började städa lite. Trots att vi städade noga innan vi satte upp skåpen, så hade det kommit dit mer smuts, hur nu det kan bli så... I alla fall, när jag drog trasan vid vattentanken blev det alldeles blött. O-oh...
Blött är inte bra. Ett hus är som ett par skor: det ska vara torrt, varmt och andas bra.
Efter lite närmare titt konstaterade Jacob att ett rör har spruckit. Hur kan rör spricka? Alla kopplingar var torra, men själva röret läckte! Först hällde vi vatten i hinkar och en stor dunk, sen stängde vi av allt vatten.
Dagen efter kom svärföräldrarna och då hade Jacob köpt nya kopplingar och tillbehör, så röret byttes raskt ut och vi hade vatten igen! Yey!
Men tänk om...
Tänk om vi inte sett det?
Tänk om röret inte bara spruckit utan gått helt sönder?
Tänk om vi kommit ner och det stått och sprutat vatten rakt ut?
Tänk om...
Efter all otur vi haft på sistone, känns det bra att nåt gick bra! Man ska vara tacksam för det lilla...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar