Att banta en katt

Igår var vi till veterinären med katterna, det var dags. Dags för kastrering alltså. Man vill ju inte ha kattslagsmål eller småmissar som vill springa bort... Eftersom dom söver katten så får man inte mata dom på dan, tyvärr fick dom morgonmaten ändå... Trots det var dom lagom hungriga när vi kom hem. Fast dom fick inget, och det gjorde dom lite förnärmade faktiskt!

Vi fick vänta 45 minuter och sen kunde vi hämta dom. Helt groggy! Vi fick först beröm för att dom var så snälla och lätthanterliga, sen lite bannor för att Cesar är så tjock. För det är han. Eller överviktig som det heter. Typ ett kilo. Eller 20 % mer än Morris. 20 % som alltihop sitter på magen. Eller hänger under magen om man vill se det så. Fettkappa hette det visst och Cesar hade en rejäl sån. Charmigt...

Tydligen har vi - i god tro - gett katterna typ fyra gånger deras dagliga kaloriintag! Det är ju så man baxnar! Vi har ju gett lite mjukmat på morgonen, fri tillgång till hårdfoder under dagen och lite mjukmat på kvällen. Veterinären mätte upp hur mycket en katt i Morris storlek ska ha, och det var typ en fjärdedel av vad han ätit... Eftersom Cesar var lite *hrm* överviktig, så hamnade hans portion på lika mycket. Hårdbantning alltså. Dessutom, trots att vi valt med omsorg, visade det sig att typ all kattmat man köper i affären är samma skit. För mycket kalorier, ungefär som pizza och hamburgare, och för höga saltintag. Direkt skadligt enligt veterinären, speciellt för kastrerade katter.

Vi kom hem med måttburkar, drogade katter, specialfoder och dåligt samvete.


Katterna vinglade runt alldeles vimmelkantiga och somnade till slut med huvudena i varsin matskål. Vi la handdukar under, för att gå till kattoan var liksom för mycket begärt, och la dom lite bekvämare. Sen umgicks vi med Samuel en stund innan vi slocknade.

Klockan visade 02.38 när Morris väckte mig. Superkelig och utsvulten. Då åkte han ut...

På morgonen mätte Jacob upp maten. Båda katterna rusade fram till skålarna, tvärnitade och såg upp på Jacob med anklagande blickar. Deras ögon sa: Va? Va e re här? Var e käket?

Morris åt, men Cesar matvägrade.

När vi kom hem ikväll möttes vi av två pigga, men pipiga katter. Ojoj va det var synd om dom! Jag hällde upp lite av maten, uppmätt såklart. Morris kastade sig över sin. Cesar nosade, gav mig en iskall blick, och vände sig om och gick. Sicken typ!

Efter att han vankat runt runt ett långt tag, gav han upp och åt sin lilla portion. Motvilligt.

Hela kvällen har dom pipit, gnällt och jamat. Stackars små! Men nu är det bantning som gäller, tyvärr på doktorns order...

Visste ni förresten att 25 g ost för en katt motsvarar 4,5 hamburgare eller 4 stora chokladkakor för en människa? Hoppsan...

- Posted using BlogPress from my iPhone