Har inte skrivit på länge för det verkar inte finnas nåt kul att skriva... Livet är ju tråkigt som det är utan att man behöver gräva ner sig i det. Men nu har alla roliga saker tagit slut verkar det som. Allt är liksom begravt långt ner. För bra saker HAR ju hänt! Många! Men de är alla skymda just nu... Gömda långt ner under alla tråkigheter...
Förra veckan kunde jag ställa mig över allt, tala om för problemen att dom inte bestämmer. Men nu känns det som om dom bestämmer ändå... Och vad gör man då? Jag har bett. Jag har sjungit lovsång. Jag har gjort allt kristet man ska. Antar att hjärnan och hjärtat behöver lite tid. Tid att ta sig upp igen... För det känns lite övermäktigt just nu. Eller ganska mycket faktiskt. Så det blir inget roligt inlägg. För idag känns det som om Ior har rätt när han betvivlar att idag är en god morgon...
Det enda jag kan säga, som jag upprepat tills öronen inte vill höra det mer, kommer från Romarbrevet: I allt detta vinner vi en härlig seger. Till slut. Härlig. Seger. I allt detta.
Hur segern ser ut har jag ingen aning om. När har jag heller ingen aning om. Det känns mest som om "Allt detta" bestämmer, alla omständigheter och tråkiga saker. Men vi ska vinna en härlig seger. Över badrum, försäkringsbolag, hemliga mardrömmar, sena jobbkvällar, för lite sömn, för lite tid tillsammans och annat som tynger mina dagar.
För Herrens nåd är varje morgon ny, och han ger ny styrka varje dag. Och i allt detta vinner vi en härlig seger.
Ni/du står inte ensam, kom ihåg det.
SvaraRadera