Lugna dagar

När det ibland blir så där lugnt och man känner at man har allt under kontroll och att allt flyter på, då blir jag stressad! Vad har jag glömt?

Men jag har funderat igenom det mesta, och förutom att det är dags att ta tag i kyrkrenoveringen igen, så är det faktiskt lugnt. Väldigt konstigt...

På jobbet har jag börjat få stenkoll på elevernas arbeten med hjälp av det som på engelska heter "rubrics". Det översätts bäst med matriser. Jag gick en kort kurs på påsklovet som har hjälpt mig OTROLIGT mycket! Att man inte fått lära sig sånt här på lärarutbildningen? Eller i alla fall fått lära sig nån typ av bedömning...

Det här funkar för mig i alla fall. Man gör ett rutsystem med fem kolumner med betygsnivåerna A, C, E och F (behövs i vissa klasser...). I första kolumnen skriver man vad man vill bedöma, exempelvis om vi jobbar med författare i svenskan och de ska göra en muntlig redovisning. Då kanske jag vill bedöma innehållet (fakta), hur de agerar inför klassen (väcka engagemang, förberedelser, kroppshållning, hjälpmedel, hur de lyssnar på andra) och hur de jobbar på lektionerna (om de är aktiva i sitt kunskapssökande, hur de förbereder sitt "tal" och hur de väljer att förbereda hjälpmedel som bilder, plansch, power point osv). Det skriver jag som sagt i första kolumnen. Sen fyller jag på raderna med vad som är ett A, C, E och F. Jag kollar av att det jag tänkt bedöma står i överensstämmelse med betygskraven på olika nivåer (reliabilitet, ungefär konsekvens, stabilitet, likvärdighet) och att det stämmer med det jag undervisar i klassrummet (validitet, ungefär pålitlighet, trovärdighet).

Ex: (blev lite dåligt när jag kopierade från word...)

                                          A                                 C                            E                                  F
 

Muntligt

Talar klart och tydligt hela föredraget. Volymen är lagom för att alla ska höra.

Talar klart och tydligt för det mesta. Volymen är oftast lagom hög.

Talar klart och tydligt för det mesta, men tappar ibland. Volymen är lagom hög större delen av föredraget.

Talar otydligt och mumlar. Åhörarna har svårt att förstå. Volymen är för svag för att höras till alla.

 

Kroppshållning och ögonkontakt

Står rakt och ser avslappnad och självsäker ut. Har ögonkontakt med alla i rummet hela föredraget.

Står rakt och har ögonkontakt med alla i rummet under föredraget.

Står oftast rakt och har ögonkontakt.

Står inte rakt och/eller tittar inte på åhörarna.

Innehåll

Visar full förståelse av ämnet. Eleven kan svara på alla frågor som ställs om ämnet. Flera källor används.

Visar god förståelse av ämnet. Eleven kan svara på de flesta frågor som ställs om ämnet. Använder fler än 1 källa.

Visar god förståelse för delar av ämnet. Eleven kan svara på några frågor som ställs om ämnet. Använder en källa.

Visar inte förståelse för ämnet. Eleven kan inte svara på frågor som ställs om ämnet. Använder inga källor.

I klassrummet behöver vi alltså prata om hur en säker talare står, agerar och hur man får sin röst att bära. Vi behöver också prata om ögonkontakt och knep för den som tycker det är otäckt. Jag behöver ta upp hur man använder en källa (ex. läroboken och textsamlingar) och förbereda dem på att ställa och svara på frågor om ämnet.

Det svarar mot betygskraven "förbereda och genomföra muntliga redogörelser" och "söka, välja ut och sammanställa information från ett avgränsat urval av källor" som finns i varianterna välutvecklat-utvecklat-enkelt och övar förmågan att tala inför andra och förmågan att välja information från flera olika källor.

När jag presenterar uppgiften till eleverna så talar jag också om vad jag tänker titta på, och att jag tänker bedöma allt de gör hela vägen från första lektionen till redovisningen. Jag har ett papper med mig i klassrummet där jag har samma bedömning, fast förminskad så att jag slipper bläddra i pappershögar och när de jobbar på lektionerna och när de redovisar kryssar jag i var jag uppskattar att de ligger. Efter arbetsområdet kan jag enkelt fylla i på vilken nivå betygskravet uppfylldes.

Nytt för mig från den där kursen, eller i alla fall uttryckt med bra ord, var att man som lärare alltid och hela tiden bedömer sina elever, och att man i denna bedömning behöver vara konsekvent och pålitlig så att inte min egen subjektivitet kommer emellan och gör min bedömning rättsosäker. Ju mindre subjektivitet, desto mer rättvis bedömning. Den subjektivitet som alltid kommer att finnas (eftersom jag är människa och inte en robot) behöver jag ha koll på, så att den är professionell och yrkeskompetent och inte "snäll" eller grundad på fördomar om eleverna som personer. Jag har ofta tänkt att om jag kan mina betygskrav så kan jag bedöma. Men hon som höll kursen menade att det man inte tänkt ut noga innan, ner på löjligt specifik nivå ibland, det kommer att bli subjektivt. Det lämnar mycket upp till eleven att tolka mig och ger inte alla elever samma chans att visa vad de kan.

Sen jag började med mina "rubrics" har flera av mina mer lågpresterande elever höjt sig. Kanske för att de får veta exakt vad jag vill ha ut av uppgiften, eftersom jag också vet exakt vad jag vill ha? I alla fall är det tidsbesparande och känns tydligt att jobba med och lättare att kommunicera till eleverna än betygskraven direkt. Efter vårterminen ska jag utvärdera om det är något att fortsätta med eller om det är onödigt detaljerad information. Hur som helst har det gett mig en helt annan känsla inför bedömning och det känns inte alls skrämmande att sätta betyg. Det är kanske det som gör att jag känner mig så lugn...