Spontanitet blev till Markoolio

Jacob och jag önskar ofta att vi hade möjlighet att vara mer spontana. Men nästan alltid har man någon tid att passa, något att göra eller så måste man upp tidigt till jobbet. På semestern finns ju dock inget sånt och igår gav vi efter för spontaniteten.

Vädret var visserligen vindstilla, men det var molnigt och regnet hängde i luften. Vi hade redan innan pratat om att ta en dag på stan i lilla Söderhamn om vädret inte var toppen, och efter frukosten bestämde vi att den dagen var idag.


Som alltid när man shoppar i en annan stad, om än liten, hittar man nåt man inte hittat hemma. En klänning och en topp senare fikade vi på TeWe's. Såklart frågade vi hur det uttalades, och det uttalas såklart precis som det låter. Med lite hälsingedialekt. Inga anglofieringar här inte.


Promenera är nästan det enda som faktiskt inte går att göra på Haret. Man kommer inte ens upp i fart innan man är på andra sidan... Så det passade vi på att göra. Jacob blev nyfiken på hur man kom upp till utsiktstornet och vi råkade i samspråk med en söderhamnsbo om detta.


Det var lätt, man tog trapporna.


Och så nämnde han att det var Markoolio ikväll. Jaha, tänkte vi. Spontana skulle vi ju vara!


Så vi travade upp till Berget, köpte entré och väntade en stund i hällande regn på att allsången och sen Markoolio skulle börja.


Vi gick ända upp i tornet, 129 trappsteg räknade vi, och då räknade vi inte trappstegen upp på själva berget.


Steg 97. En smal trappa i trä som snirklade sig upp i en lång lång spiral.


Uppe!

Det blev en riktigt trevlig kväll. Priset blev blöta kalla skor, blöta kalla fötter, blöta kalla byxor, men vinningen blev många skratt och en vacker avslutning på dagen när molnen försvann och solen lyste varmt på oss.


Han är rätt kul, Markoolio, och vi skrattade gott åt barnen han drog upp på scen. "Håll i hatten, Ronja!" kommer vi säga länge! Den stackars lilla femåringen blev paralyserad av hatten och rörde inte en fena på hela låten. Stod som en staty...

Väl hemma igen kunde vi konstatera att så roligt hade vi inte haft på länge, och all spontanitet har sitt pris, men det är det man skryter om efteråt. "Kommer du ihåg när vi såg Markoolio? Så blött har det inte varit sen våren -42. Regnet hällde ner så man inte ens såg handen framför sig..."


Våra barnbarn kommer att lyssna trollbundna.


- Posted using BlogPress from my iPhone