Livet i min trädgård 3

Fågelskyddsområde... Inte så snyggt kanske, men förhoppningsvis lugn och ro för talgoxen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet i min trädgård 2

En liten talgoxe har byggt bo i den gamla askkoppen som sitter vid ytterdörren. Lilla fågeln... Varför?


Där nere har den byggt bo och ruvar... Mycket dumt!

Idag köptes grovt nät så vi kan hägna in den. Tänk om nån ovetande besökare fimpar där? Det får inte hända! Även dumma fåglar måste skyddas.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet i min trädgård 1

Vaknade härom morgonen av ett envist knattrande. Som om någon hamrade på altanen. Och jovisst, så var det. När jag försiktigt gläntade på persiennen satt en liten hackspett och knackade för glatta livet. Livet på en pinne?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bebisfiltar

Nu när filtarna är levererade kan jag visa bilder...

Blå och röd filt till Lukas (Katrin och Davids) i England.


Rosa filt till Siri och Benjamins lilla tjej som inte anlänt ännu...


Mått ungefär 90x110. Antal rutor/filt: 80, hälften ljusgröna och hälften mörkgröna, 4 färger/filt. Runt Siris är det ett vitt och två ljusrosa stolpvarv och ett mörkrosa varv med muscher och picotkant. Runt Katrins filt är det ett ljusblått och ett mörkblått stolpvarv.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Årliga Dramatenbesöket

Årets höjdpunkt - besök på Dramaten med åk 7 profil. I år var det ett toppenbesök. Vi fick en visning av syateljén, perukmakeriet och så klart klädförrådet. Jga älskar att besöka Dramaten! Guiden var duktig och tog stor hänsyn till våra önskemål. Fast vi kom försent... För lika bra som besöket var, lika mycket katastrof var resan dit.

Jag åker inte ofta tåg. Och när jag gör det, gör jag alltid på samma vis. Det brukar bli bra. Inte den här gången. För den här gången gjorde jag inte som jag brukar.

Jag fick en biljett från mellanstadiet som "blivit över". Bra, tänkte jag, då komemr den gruppbiljetten till användning! Vi kliver på tåget och alla tjejerna är förväntansfulla och fnissiga. Så kommer konduktören...

Tydligen har jag en SL-biljett och inte en SJ-biljett. Som om en person som aldrig åker tåg skulle vet aatt det var skillnad! Vi fick snällt stiga av i Knivsta, vänta 15 minuter på nästa tåg och åka - visserligen snyggt och fint - men outhärdligt långsamt till Stockholm.

När vi kommer fram är det 10 minuter till besöket börjar. Vår sköna, lugna promenad blir en rask dito. För rask. För fel. För långt åt, ja, höger eller vänster vet jag inte för mitt lokalsinne fungerar mycket dåligt under stress. Eller, lokalsinnet fungerar. Men att på en karta skilja på höger och vänster, det funkar inte. Varför karta för att ta sig från Centralen till Dramaten, undrar kanske någon. Gå rakt fram. Gå rakt fram över Sergels torg. Gå rakt fram förbi Åhléns och NK. Gå rakt fram förbi Norrmalmstorg och jupp, där är det! Lätt som en plätt. Piece of cake. Men nu hade jag karta, för att ABSOLUT INTE GÅ FEL. Och vad händer? Jo, promenaden blir inte 10 minuter utan 25. Varje gång jag tror jag går rätt, svänger jag fel. Helt fel. Vi rör oss längre ch längre bort från den lilla blå pricken. Stressen tilltar och skorna blir varma. Varför tog jag inte riktiga strumpor idag utan bara småsockar? Vi går och går och aldrig kommer vi fram... Aldrig mer mobil-GPS till fots under stress säger jag bara.

Vi kommer fram såklart, vi har ju inte missat målet helt. Då är samtliga svettiga och trötta. Jag har dessutom fårr skavsår. Inte små utan stora. Inte blåsor utan sår. Kul.

Vi är där en timme, med trappor, trappor och trappor. Mina fötter skriker. Vi promenerar tillbaka till tåget (vlket går väldigt fort om man går på magkänsla och inte försöker följa en GPS) och åker hem. Dagen efter kna jag knappt gå... Kul.

Men tjejerna var glada och hade blivit inspirerade! Målet nått. Till priset av skavsår, men vad gör man inte för sina elever?

Det lilla goda mitt i allt annat

Mycket är fel med världen. Våld, sexualisering av kvinnor i reklam, krig, EU:s försök att begränsa vilka grödor som får odlas, vargens vara eller icke vara, ouppfostrade unga, kaxighet och attityder, missunnsamma vuxna, orättvisan i att längta så mycket och länge samtidigt som det verkar enkelt för andra, ogräs i grusgången, stress, solens skadliga strålar, trötthet, kyla...

Och så mitt i allt detta, en lugn stund. Fågelkvitter, grönt gräs, varm kvällssol och en kopp kaffe. En bra bok. Bara fötter. Vila.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Boda Borg

Första besöket på Boda Borg i Karlskoga. 21 banor klarade av 27. Ont i ryggen, blåmärken på knäna och tappade visst rösten också.

Men kul!!


Kommer vi tillbaka?

Javisst.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Intensivt, avkopplande, invigt

Helgen blev lång. Vi arbetade från morgon till sent inpå kvällen. Vi och alla andra. Vi målade, grävde runt grus, planterade, tapetserade, lade plattor, sten och matta... Bland annat. Alla detaljer kom inte på plats, det saknas gardiner, altarbord, kors och den riktiga mattan på estraden. Men oj va fint det blev ändå!


Dopgraven.


Vi kom i tidningen också. Jag blev hipphapp "designer", fast Maria och jag jobbar tillsammans. Och stackars Jacob fick fel namn! Så alla som läst i UNT om oss, Jacob har designat och konstruerat själv och byggt estraden tillsammans med Peder mestadels. Ära den som äras bör!

Vi flydde de sista bestyren till Söderfors Herrgård. Åt alldeles för mycket och sov som utslagna...


Rummet var vinrött och guld.


Valborg firades med familjen och sen gick vi till brasan i Vittinge och mötte goda vänner.


Onsdag morgon fixade vi lite till och dukade. Sedan åkte vi hem och somnade direkt. Försov oss en timme! Som tur var skulle Jacob sjunga, så vi kom i tid, fast sent. Invigningen gick bra, så roligt! Var hemskt trött, men höll ihop någorlunda i alla fall. Nu är det värsta gjort och resten får ta den tid det tar.

Dop på söndag, alla välkomna!

- Posted using BlogPress from my iPhone