Vårtecken?

Ett ovälkommet vårtecken är alla kryp som vaknar. Mitt just nu minst älskade kryp, efter fästningar och mygg, är LOPPOR. Morris fick loppor i somras, men vi behandlade direkt så som försvann. Nu under vinter har vi inte behandlat, för vi trodde dom sov på vintern... Men efter att katten kommit och myst med oss ikväll kände jag något som kittlade på benet, och mycket riktigt. En loppa!

Frontline på katten löser problemet omedelbart, men bettet lär klia i veckor... Skit också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Pyspunka borde alltid lagas genast...

Om man inte lagar en pyspunka, så blir det helt totalpunka helt enkelt.


Jag skulle unna mig att gå hem tidigt, men jag kom hem extra sent istället. Morr. Jacob hade som tur var arbetsbilen och kunde hända och komma och rädda mig.


Vi lyckades efter mycket våld på fälgkorset från Jacobs sida och ihärdigt tryckande på bromsen från min sida, få av bultarna och få på reservdäcket. När vi ändå höll på, beslutades att det borde bytas till sommardäck. Det skulle vi gjort i helgen, men det hanns liksom inte med...

Vi hade köpt däck billigt på blocket, problemet var bara att däcken inte satt ihop med fälgen. Jacob tog däck, fälgar och bil och åkte till Kalle.

Själv började jag fålla Emmas brudklänning och tillbringade en trevlig timme med småprat.

Halv tio hade Jacob fortfarande inte kommit hem. Ytterligare lite senare var han inte heller hemma, men till slut kom han. Trött och sliten och missnöjd. Däcken hade kommit på fälgarna och satt på bilen, men han hade inte haft riktigt tid att balansera däcken ordentligt så hela bilen skakar så tänderna skallrade när man kom upp över 87 km/timme. Inte bra.

Imorse gick det långsamt in. Tur att det inte var jättemycket folk ute... Bilen hamnade direkt på verkstaden bredvid mitt jobb. I eftermiddags hämtade jag ut den, färdigbalanserad och klar. Man måste ju ta hjälp ibland.

Tid är pengar, men pengar kan också köpa tid att göra nåt roligare.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Man ska inte klaga...

... men det går långt mellan inläggen... Bilensffören har vi inte sett slutet på, så det kan man ju inte tjata im i varje inlägg... På påsklovet hann vi med både besök i Dalarna, gå på kurs två dagar, vara hemma med Jacob, träffa goda vänner, fika med grannar, en jättekul släktträff i samband med mormors hundraårsdag och ett avkopplande, vilsamt besök hos farfar och farmor med Johan och Hanna. Vi kom hem sent, men trots att vi har trötta i veckan måste jag säga att livet gav rikligt med ny energi. Tack för det!

Idag är Nadia-helg. Vi sov länge och tig sen med oss Nadia och hennes två kusiner till Biotopias robotverkstad. En riktigt lyckad aktivitet där de fick bygga legorobotar och programmera dom med dator. Sen fick robotarna köra en bana. Ungarna hade riktigt roligt, men jag tror Jacob hade minst lika kul!





Efter fika och middag hamnade vi på bio i Sala med Nadia och en av hennes kompisar. Battleship. Aliens. Militärer. Skjutande. Action. En hjälte som föds. Tjej med stora bröst och små shorts... Typisk killfilm. Det visste jag redan innan, men när man inte väljer film själv, vad kan man göra? Så nu sitter vi här i biomörkret, Jacob och jag. Vi fick inte sitta nära Nadia med kompis eftersom det var "pinsamt"...

Jag har så svårt för såna filmer. Jag sitter mest och tänker på alla barn som borde bli föräldralösa när skyskrapor i Hongkong rasar, och på hur otäckt djupt havet är, och på att aliens borde fråga vänligt först innan dom attackerar... Jacob rycker till och spänner hela kroppen när dom slåss, skrattar åt oneliners och är fullt engagerad.

Jag är just nu väldigt tacksam för min smartphone med internet. Facebook, wordfeud och move the box.

Imorgon är jag mötesledare och Jacob sjunger. Men det är imorgon. Ikväll är det fortfarande underbar underbar lördag...



- Posted using BlogPress from my iPhone