När vi slog upp vår blå tidigt tidigt på onsdagsmorgonen var vårt räcke runt altanen förhöjt med 40 cm vit snö. Tung blöt snö. Jacob drog omedelbart på sig arbetskläderna och gick ut för att skotta uppfarten igen och sätta på kupévärmaren i bilen. Jag gjorde mig iordning, kokade extra kaffe till innebandydagen och tog på mig vinterjackan som jag letade fram igår.
Bilen startade snällt och det var lagom varmt och skönt. När vi skulle ut från uppfarten drabbas vi av INSIKTEN och får plötsligt DEN FULLA BETYDELSEN av ordet servitut kastad i ansiktet som en stor drypande blöt snöboll. Klask! Det är alltså fullt med snö på vägen. Och då menar jag inte lite, utan all snö som fallit igår och inatt ligger kvar! Ingen har plogat! Servitut = fixa själv...
Grannen har en större bil, så han hade bara kört ändå, men trots att vi tog sats gick det inte. Bilen gled lite lojt några decimeter, och sen satt den fast. Stenhårt. Vi svalde alla fula ord och gick tillbaka efter skovel och spade. Gruffade över livet i allmänhet och blötsnö i synnerhet. Jag ropar till Jacob som är inne och hämtar vantar, att ta med min tandborste och tandkräm eftersom jag i morgonstressen glömt borsta tänderna.
Sen skottar vi. Hela vägen ut till den större vägen. Det tar oss en kvart. Svettiga och trötta sätter vi oss i bilen igen och precis när vi ska köra frågar jag efter tandborsten. Jacob känner på fickorna, känner i bilen, klappar sig på jackan... Snyft, min lilla rosa tandborste och den alldeles nya tandkrämstuben... Den tandborsten lär vi inte hitta förrän i vår när snön smält...
Alltså anländer jag till jobbet utan att ha borstat tänderna. Alla lärarna utom Lena är på väg till innebandyhallen men innan jag själv går, så beklagar jag mig för Lena om tandborstningen. Först erbjuder hon tuggummi, men sen kommer det: Jag har förresten en tandborst och tandkräm i min låda. Den är alldeles ny!
Människan har alltså en resetandborste, ny i förpackningen med tandkräm och allt, i sin låda. "Det kan vara bra att ha," tyckte hon. Tack Gud för att du bryr dig om såna småsaker som tandborstning! Det var för mig ett vardagsmirakel.
När vi kom hem på kvällen, efter att ha köpt ny tankräm och borste, har någon plogat. Kalle sa att grannen säkert har nåt avtal med nån bonde sen förut. Note to self: gå över till grannen och kolla hur det ligger till. Jacob var i alla fall tacksam att vi gemensamt skottat uppfarten kvällen före, då var det ju bara hälften så mycket snö på morgonen. Samarbete = bra!
Gjorde för övrigt en snölykta på gården. Jättemysigt!
