Älskade, efterlängtade lördagsmorgon

Älskar lördagsmorgnar. Att få vakna av sig själv, utan väckarklockan och känna att den hör dagen, den kan bli riktigt bra. Katterna spinner bredvid, Jacob läser en mc-tidning. Nadia har inte vaknat än och det står källarfranska på jäsning i kylen. Ute lyser solen, det är bara ett par plusgrader, men det har lovats värme på dagen. Pelletspannan gnisslar i källaren, det är nystädat i huset och jag har ett påbörjat broderi som väntar i vardagsrummet. Kaffe i koppen, morgontidning i handen. I min värld finns just nu:
1) total harmoni
2) förväntan inför dagens match med Nadias fotbollslag
3) snart infriad önskan om frukost med nybakat bröd
4) ingen huvudvärk

Detta är andra dagen på de senaste två veckorna som jag INTE har huvudvärk. Bara detta är en underbar känsla. Tack Gud för att jag fick vakna utan huvudvärk idag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Huvud, axlar, knä och tå... Ögon, öron osv

"Är det du som läser den här boken, Jacob?"
"Ja, det är jag."
"Varför ligger den här och skräpar? Kan du inte lägga undan den?"
"Jo, absolut."
Jacob är på väg ut med boken.
"Vet du vart i boken du var då?"
"Jajamän, jag har lagt en näsa i den!"

Jag såg framför mig hur han tog en lösnäsa i plast och la i boken...

"Näsa? Menar du öra?"
"Ja, öra, näsa... Jag har ett märke i alla fall!"

- Posted using BlogPress from my iPhone

Örebro-o-o-o

Stadsvandring på schemat. Måste säga att även om skogen är fin och det är intressant med växter och svampar, så är jag mer van vid storstadsdjungeln...

I Örebro har dom byggt upp solsystemet skalenligt, med skalenligt avstånd mellan planeterna. Det var jätteintressant! Mellan solen och Neptunus var det en bra bit, typ två kilometer. Färden började på ett torg i stan och slutade längst upp i vattentornet "Svampen". Ungarna var som väntat jätteduktiga!

Vi var också i Wadköping och handlade i små mysiga butiker. Solen har lyst på oss och det har på det hela taget varit en skön dag!

Fast med handen på hjärtat ska det bli skönt att komma hem... Man saknar sin säng, lugn och ro och sin finaste älskling. Vi har jättefina elever, men det är skönt att vi inte bor ihop jämt! Tjugo tonåringar är typ aldrig tysta, även om de oftast är glada. Dom är heller aldrig stilla, full fart och högsta volym är det som gäller. Det är alldeles fantastiskt och totalt utmattande samtidigt.

På fredag efter jobbet ska jag hem, till tystnaden och lite välförtjänt fredagsmys i största stillhet...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Regn, orkanen Katja och alldeles underbara elever

Gruvhål, träd, svampar, stenar... Annika kan berätta om alla ting i skogen. Ungarna var fantastiska och kom med fynd stup i kvarten. Helt underbar dag!


Matlagning i "öknen".


Dramatik hade vi också i skogen. Blodvite från skärsår av ett grässtrå, trasig gummistövel, huvudvärk, skavsår, lervatten i stövlarna... Men det värsta hände två stackare fick en hyfsat stor gren i huvudet, det var orkanen Katja som rev ner den. Stackarna! Grenen gick i bitar och en elev fick bulor i huvudet!

Annars har det regnat på oss... Vanligt regn, duggregn och ösregn. Tack att det finns gummistövlar, regnkläder och varm choklad!

Vi avslutade vid kalkbrottet, som förra året. Fast i år fick vi ingen sol. Men vi slapp vinden för ett tag, och det var alla precis lika nöjda med!


Vi hittade också en lila svamp!


Igår kom en liten rävunge tassande runt knuten. Den bodde tydligen under huset. Så söt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Uskavi för andra året

Lägerskola igen. Fullpackad med grejer, godis och chips. Svälta ska jag i alla fall inte! Skogen imorgon, Örebro på onsdag och "hemmadag" på torsdag. Sen hem ljuva hem igen...

Vädret verkar arta sig. Ösregn i Uppsala men sol och lagom mycket moln. Hoppas verkligen det håller i sig, för förra gången regnade det så mycket att chokladen blev utspädd av regnvatten när vi fikade...

Min stackars finaste får vara gräsänkling några dagar. Om jag känner honom blir det pasta till middag och sen film. Alla dagar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En maträtt till... och ett mystiskt blombud

Pasta med broccolisås och korv


Bytte bratwurst mot falukorv, blev lite smaklöst men såsen var jättegod (älskar broccoli). Jacob var inte lika förtjust... Såsen kan man nog göra igen, men kanske servera med kyckling eller nåt.





I förrgår fick jag ett samtal från en blomsteraffär, att jag hade ett blombud. Jag blev mäkta nyfiken! Det var inte likt Jacob att skicka bud, han brukar komma hem med blommor men inte skicka bud! Först kändes det stressigt att hämta dom, men sen kunde jag inte hålla mig så jag åkte direkt efter jobbet. En jättevacker vinröd bukett! Den var från Linnea i Dalarna som tack för hjälpen med hennes vigselring. Jag blev jätteglad! Sånt värmer mycket!


Så det mystiska blombudet var ett tack för hjälpen. Jag har varit glad i flera dar för dom där blommorna!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Honk honk

Var på väg hem senare än vanligt ikväll. Satt kvar länge på skolan eftersom Jacob skulle på nån trevlighet med sitt jobb. Det var sånt där speciellt ljus som det blir när himlen är alldeles blyertsgrå av regnmoln, samtidigt som solen lyser upp marken och träden. Det liksom skiner om jorden fast bakgrunden är mörk.

I alla fall körde jag i lugn och ro på tvåfilig väg. Det var 90 och jag låg i takt med övrig trafik. Efter ett tag kom jag ifatt en vit bil och en annan bil precis framför. Jag cruisade på och blinkade ut i inkörningsfilen i god tid. Allt var helt normalt.

I bilen har jag en sån där smart gymflaska som har pip. En sån där man kan dra ut och sen trycka ihop så den inte läcker. I alla fall var det fräscht vatten i den och eftersom jag kände mig torr i halsen drack jag lite, sådär som man kan göra när man kör i lugn och ro. När jag kom upp nära den vita bilen tänkte jag, att det är bäst jag sätter ner flaskan just när jag kör om, tycker om att ha båda händerna på ratten då.

TUUUUUUUUUUUUUUUUUUT! TUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!
TUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!

Då tutar han på mig, länge och väl! Ett riktigt långtut som man gör när man verkligen markerar att nån betett sig illa.

Först blir jag arg: va tutar han för? Jag kör ju helt ordentligt och lagom fort! TUUUUUUUUUUUT! Idiotiska förare som tror dom äger vägen! Han ser väl att jag ligger här? Om han inte kan planera bättre när han vill köra om, då får han akta på sig! Har han aldrig sett nån dricka i en bil?

Sen blir jag lite rädd: visst var det 90 här? TUUUUUUUUT! Jo, det var det ju igår och i förrgår... Visst körde jag lagom? Jo, jag kör 90. Varför kollade han på mig sådär när jag körde förbi? Har jag nåt som hänger ut ur bilen? Blinkade han och jag missade det? Nej, jag tittade ju på honom hela tiden! Får man inte dricka i bilar eller?

Sen slog två saker mig, först den ena, och efter ett par sekunders funderande över orsak och verkan det andra.

1. Det lät väldigt högt. Högre än det brukar.

2. När jag stängde pipen på flaskan gjorde jag det genom att trycka flaskan mot nåt stadigt, som man brukar. Fast jag hade tryckt den mot ratten... När tutandet började släppte jag tanken på flaskan, som fortsatte trycka mot ratten. Därav det envisa tutandet...

Om jag kunde be om ursäkt till föraren i den vita bilen för det intensiva tutandet och för mina elaka tankar, då skulle jag det. Stackars människa! Här kör han fint och lugnt och blir omkörd av en tutande galning! Voj voj. Jag undrar vad han tänkte! Inte så konstigt att han stirrade!

Jag känner djupt medlidande med mina medtrafikanter. Nästa gång nån gör nåt oförklarligt klantigt i tragiken. Ha nåd. Det kan vara jag...

- Posted using BlogPress from my iPhone