Man blir glad...

... när man ska parkera i stan och det visar sig att man får stå gratis! Fler såna skyltar!



Klippte mig idag också - lite kortare än jag tänkt... Men det växer väl...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tillplattat var ordet, sa Bull...

Hittade musen som Morris tappade bort på verandan. Den låg under dörrmattan. Platt. Så var det med den alltså...

Ond bråd död följde i bantningens spår...

I lördags morse kom vi underfund med att hungriga katter jagar. Kanske därför Tjockisen och den andre inte jagat sen före jul? Dom är liksom nöjda ändå, det duger typ med några flugor för skojs skull. I lördags väcktes jag av Cesar (Tjockisen) runt fyratiden. Mindre kul. När jag ändå var vaken passade jag på att gå på toa i källaren...

Där nere, i ett hörn satt Morris och morrade dovt åt Cesar. I munnen hängde en mus, en väldigt död mus. Försökte man komma nära sprang han iväg, med musblod droppandes på mattan.

Fräscht liksom. Fyra på morgonen. Vad gör man?

Ut med Cesar. Ropa på Jacob. Jacob bär ut Morris, fortfarande morrande och med musen i munnen. Armarna var helt sönderrivna efteråt!

Frampå morgonen hör jag prassel och ljud från verandan. Orkar inte bry mig...

När vi går upp visar det sig att någon - vi gissar Morris - har fångat en fågel och lekt med den på verandan. Fjädrar överallt! Man liksom "Hallå, det är inte påsk än!" Städa igen... Plocka upp fågeldelar och sopa dun. En talgoxe var det visst.

Ikväll när Jacob pluggade och jag sydde, hörde jag svaga pip från källaren. Mycket riktigt har Morris en mus till!

Ett nytt försök att få ut katten och musen utan att bli allt för klöst, min tur att se ut som om man sprungit genom en taggbuske. Tyvärr tappade han bort musen på verandan! Vi såg att han satt och lattajde med den, men sen satt han plötsligt där ensam och jamade. Klant...

I alla fall stämmer slutsatsen: hungriga katter jagar! Tack veterinären för det!

Annars har vi ätit middag med farmor och farfar, i Alsike med tjejerna, Samuel och mor och far. Mys.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att banta en katt

Igår var vi till veterinären med katterna, det var dags. Dags för kastrering alltså. Man vill ju inte ha kattslagsmål eller småmissar som vill springa bort... Eftersom dom söver katten så får man inte mata dom på dan, tyvärr fick dom morgonmaten ändå... Trots det var dom lagom hungriga när vi kom hem. Fast dom fick inget, och det gjorde dom lite förnärmade faktiskt!

Vi fick vänta 45 minuter och sen kunde vi hämta dom. Helt groggy! Vi fick först beröm för att dom var så snälla och lätthanterliga, sen lite bannor för att Cesar är så tjock. För det är han. Eller överviktig som det heter. Typ ett kilo. Eller 20 % mer än Morris. 20 % som alltihop sitter på magen. Eller hänger under magen om man vill se det så. Fettkappa hette det visst och Cesar hade en rejäl sån. Charmigt...

Tydligen har vi - i god tro - gett katterna typ fyra gånger deras dagliga kaloriintag! Det är ju så man baxnar! Vi har ju gett lite mjukmat på morgonen, fri tillgång till hårdfoder under dagen och lite mjukmat på kvällen. Veterinären mätte upp hur mycket en katt i Morris storlek ska ha, och det var typ en fjärdedel av vad han ätit... Eftersom Cesar var lite *hrm* överviktig, så hamnade hans portion på lika mycket. Hårdbantning alltså. Dessutom, trots att vi valt med omsorg, visade det sig att typ all kattmat man köper i affären är samma skit. För mycket kalorier, ungefär som pizza och hamburgare, och för höga saltintag. Direkt skadligt enligt veterinären, speciellt för kastrerade katter.

Vi kom hem med måttburkar, drogade katter, specialfoder och dåligt samvete.


Katterna vinglade runt alldeles vimmelkantiga och somnade till slut med huvudena i varsin matskål. Vi la handdukar under, för att gå till kattoan var liksom för mycket begärt, och la dom lite bekvämare. Sen umgicks vi med Samuel en stund innan vi slocknade.

Klockan visade 02.38 när Morris väckte mig. Superkelig och utsvulten. Då åkte han ut...

På morgonen mätte Jacob upp maten. Båda katterna rusade fram till skålarna, tvärnitade och såg upp på Jacob med anklagande blickar. Deras ögon sa: Va? Va e re här? Var e käket?

Morris åt, men Cesar matvägrade.

När vi kom hem ikväll möttes vi av två pigga, men pipiga katter. Ojoj va det var synd om dom! Jag hällde upp lite av maten, uppmätt såklart. Morris kastade sig över sin. Cesar nosade, gav mig en iskall blick, och vände sig om och gick. Sicken typ!

Efter att han vankat runt runt ett långt tag, gav han upp och åt sin lilla portion. Motvilligt.

Hela kvällen har dom pipit, gnällt och jamat. Stackars små! Men nu är det bantning som gäller, tyvärr på doktorns order...

Visste ni förresten att 25 g ost för en katt motsvarar 4,5 hamburgare eller 4 stora chokladkakor för en människa? Hoppsan...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Valentins stol

Äntligen är den klar! Lille Valentin döptes i maj förra året, mitt i betygsättningen, och fick därför ett presentkort på sin dopstol. Tanken var att jag skulle hinna sy den på sommarlovet, sen efter flytten, sen på jullovet... I alla fall innan han fyllde ett år!

Han fyllde ett år nyligen, men inte var stolen klar... Stackars Tin-tin!

Stolen är en poäng-fåtölj från Ikea som skulle få nytt överdrag med Mumin på. Låter ju lätt som en plätt!

Typ allt som kan gå fel har gått fel... Det tog ungefär en dag att göra dekoren, sen skulle den "bara" sys ihop. För icke sykunniga blir det lätt lite tekniskt, men i korthet kan man säga att jag mätte rätt, tvivlade på min egen förmåga att mäta rätt, klippte bort lite och huxflux var den för liten! Väldigt mycket för liten. Eftersom jag inte svär så sa jag alla andra fula ord jag kom på. Sen måste ju problemet lösas... Lätt som en plätt? Jag tvivlar...

Jacob sa att jag kanske kunde lägga på lite på kanten. Nåt rött så den blev lite mer "Ferrari". (Hos oss uttalas det med överdriven italiensk accent: Fe-rrrr-AA-ri.) Efter ytterligare frustration och många många sprättningar, är den klar. Och jag är så irriterad på den usla stolen att jag inte ens är nöjd med att den är klar!



Så här blev den i alla fall...

Dagens sötaste citat kommer från matsalen. Pojke ska ta vatten, ser flicka som också ska ta vatten. Flickan har röda Converse på sig. Pojken ger, utan minsta smörighet, flickan komplimangen:

"Vilka fina skor du har. De har en så fin lysande röd färg!"

Naw! Undrar om han vet hur många pluspoäng man får för att berömma en flickas skor?

Och ja, stolen blev lite mer "Fe-rrrr-AA-ri"...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Så går en dag...

Ibland är dagarna så långa att man nästan tror att det är flera dagar... Idag var en sån dag, men nu när jag ligger i sängen är det knappt så man kommer ihåg allt man gjort ändå! Det är liksom så fullt med saker att man inte hinner tänka. Det borde jag ändra på, för vad är livet utan tankar?

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Jag har i alla fall varit och tittat på tapet till kyrkans kapprum och lånade med mig lite kataloger. Jag tror jag har en vinnare...

Dagens citat kommer från elevchapel:
Dina ord har stor inverkan på det du säger.

Jo.

Dagens småskratt kommer från alcogelen på skoltoaletten:



Avdödar? Är det ett ord ens? Avliva betyder ju att ta bort livet. Avdöda, är det att ta bort döden då? Det verkar ju tvärtemot syftet med alcogelen... Hm, känner mig skeptisk...

Hade också mycket fina elever idag. Alla jobbade på och presterade bra hela dan. Satt med powerpoint ett tag också och det krånglade inte utan gjorde som jag ville!! Hurra! Avskyr när powerpoint inte samarbetar utan motarbetar allt man gör. Då är det inte bara så att datorn hänger sig, man känner för att hänga den själv i dess egen sladd.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.

Va skönt att det varit en bra dag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Allt är som det ska igen

Nu är livet som det ska. Eller så är det mina känslor som är där de ska. Det känns lugnt o fint, åtminstone inte mer stressigt än vanligt, och jag har just nu koll på allt väsentligt. Mycket bra! Bönegruppen ikväll hjälpte till att göra dan extra bra. Vi har en så trevlig grupp! Stor åldersskillnad (från 85 till 25 år) men det gör det hela roligare!

Glömde sminkväskan hemma imorse. Panik!! Brukar sminka mig när jag väntar på Sandra (eller på jobbet om Sandra fått vänta på mig) men vad gör man när allt smink är hemma??

Smink blir ju inte bara fåfänga, det markerar också gränsen mellan arbete och fritid, mellan privatperson och professionell (ibland alla fall) lärare... Så det är inte helt oviktigt, även om det är fåfänga och i mångas ögon onödigt. Tack Sandra för utlåningen!

Fördel med att låna smink: man får använda färger man inte har själv. Nackdel: man upptäcker sitt eget sminks dåliga sidor, som att Sandras foundation var mycket bättre än min... Och jag som köpte ny förra veckan!

Typist.

Vi har fått goda nyheter om badrummet också, så nu känns det överkomligt och hanterbart. Inte som om man drunknar i maktlöshet. Det känns som om man kan andas igen. Andas, leva och se dom glada sakerna i livet. Då är allt som det ska. Var inte det en härlig seger så säg?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet ljusnar...

... när man får goda nyheter. Nu börjar vi få lite reda i alla saker som gått fel... En del saker vi trott var till vår nackdel kan till och med bli till vår fördel, hoppas vi!

Tack alla gulliga som brytt sig! Ni betyder så mycket!! Små sms o samtal. Jättekram!!

Ikväll var vi hos Madde o Henkke på mat (jättegod fisksoppa o semlor) o ett parti Piddro som Madde o jag typ vann. Sånt som får en att se framåt och uppåt.

Nu väntar ljusare tider! (Vilket påminner mig om att vi fortfarande inte har nån persienn i sovrummet...)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Var tog alla glada tankar vägen?

Har inte skrivit på länge för det verkar inte finnas nåt kul att skriva... Livet är ju tråkigt som det är utan att man behöver gräva ner sig i det. Men nu har alla roliga saker tagit slut verkar det som. Allt är liksom begravt långt ner. För bra saker HAR ju hänt! Många! Men de är alla skymda just nu... Gömda långt ner under alla tråkigheter...

Förra veckan kunde jag ställa mig över allt, tala om för problemen att dom inte bestämmer. Men nu känns det som om dom bestämmer ändå... Och vad gör man då? Jag har bett. Jag har sjungit lovsång. Jag har gjort allt kristet man ska. Antar att hjärnan och hjärtat behöver lite tid. Tid att ta sig upp igen... För det känns lite övermäktigt just nu. Eller ganska mycket faktiskt. Så det blir inget roligt inlägg. För idag känns det som om Ior har rätt när han betvivlar att idag är en god morgon...

Det enda jag kan säga, som jag upprepat tills öronen inte vill höra det mer, kommer från Romarbrevet: I allt detta vinner vi en härlig seger. Till slut. Härlig. Seger. I allt detta.

Hur segern ser ut har jag ingen aning om. När har jag heller ingen aning om. Det känns mest som om "Allt detta" bestämmer, alla omständigheter och tråkiga saker. Men vi ska vinna en härlig seger. Över badrum, försäkringsbolag, hemliga mardrömmar, sena jobbkvällar, för lite sömn, för lite tid tillsammans och annat som tynger mina dagar.

För Herrens nåd är varje morgon ny, och han ger ny styrka varje dag. Och i allt detta vinner vi en härlig seger.

Inget gnäll...

Klaga inte på bloggtorkan - lyft luren och ring!


- Posted using BlogPress from my iPhone