Dagen började i mörker och ösregn. Inte den sortens trevliga lilla regn som trummar försiktigt på taket, utan ihållande, kallt, strilande regn som gör världen grå och trist.
Väl framme på jobbet slår det mig - åh nej, det är idag det är utedag i skogen! Och mina gummistövlar, regnkläder och varma underställ är hemma! Vad göra? Vem är vaken så tidigt utom jag?
Jag bestämmer mig för att vänta till i alla fall åtta innan jag ringer någon. Jag skickar lite sms till idrottslärarna men får inga svar. Jag ser framför mig hur jag tvingas stå i skogen med tunna byxor och lera långt upp på mina snygga stövlar, frusen och blöt...
Suck...
Till slut svarar i alla fall en av dom och jag lyckas låna gummistövlar stl 42. Alltid nåt! Att det känns som Kalle Anka-fötter är smällar man får ta om man glömmer sina egna. Jag fick ju låna raggsockor också!
När alla samlas märker vi att det behövs rep för att fästa upp presenningar ifall det regnar. Jag som har bil tar på mig att fixa det. Undermedvetet ligger att jag i så fall kanske kan komma åt att fixa varmare kläder också.
Jag lastar bilen full av väskor, gummistövlar och diverse som ska till skogen och placerar Herr Kaffetermos på golvet i framsätet. Han är värd ett eget namn, eftersom kaffetermosen är en central punkt för alla lärare på utflyktsdagar. Vår termos rymmer sisådär 2,5 liter och är rätt stor.
I första svängen välter Herr Kaffetermos såklart och läcker stillsamt ut en stor pöl på golvet. Tur att det var lite trafik så jag kunde slänga mig ner och rädda det som räddas kunde! Jag fick parkera, torka golvet (plastmatta, tur va!) och bälta fast termosen ordentligt innan jag kunde fortsätta.
Han sa inte så mycket, min resekompanjon. Han är inte den sorten. Men jag uppskattade ändå hans tysta sällskap och varma närvaro.
Coop blir målet. Jag hittar snöre, banan, marschmallows och en dricka. Men fy, så dyra mjukisbyxorna var! Jag som tänkte komma undan billigt! Så faller mina ögon på "termoleggings". Vad är det här, tänker jag. Varma, mjuka, hyfsat snygga och billiga? Taget!
Jag rusar genom kassan och in på en pytteliten toa där jag kränger av mig jacka, stövlar, raggsockor, strumpor och byxor. Medan jag vingligt balanserar på tån av stövlarna (avskyr toagolv, speciellt offentliga!) bryter jag upp leggingsförpackningen och försöker få i benen utan att ramla. Armbågen stöter ideligen i tvålpumpen som glatt, med ett snällt litet surr, sprutar ut lödder på golvet i små högar. När jag börjar krångla mig i leggingsen - som är underbart mjuka - inser jag två saker:
A) dom är bakochfram och det är försent att ändra nu
B) det är inte min storlek
Med leggingsen uppdragna långt över midjan störtar jag ut från toan och kör mot skogen, redan svettig eftersom det verkligen, på riktigt, är termoleggings jag köpt.
Efter att på väg mot skogen ha plockat upp en elev som gjort sig illa och en som försovit sig, vänt tillbaka till skolan eftersom en elev glömt sin plånbok, kört mot skogen igen och sedan stått o skogen, varm och skön, hela dagen, är jag mycket nöjd med inköpet.
Att min hjärna sen inte registrerat att min fyra i slöjd inte skulle komma, och jag därför avbrutit min sköna utedag för att åka fram och tillbaka till skolan i onödan, det kan man ju inte lasta termoleggingsen för.
- Posted using BlogPress from my iPhone
