Trött dag

Tråkig titel på ett inlägg, jag vet... Men det var en trött dag, priset man får betala för en händelserik helg! Vi hann ju inte bara träffa nyaste bebisen utan också hälsa på farmor o farfar som var på Haret. Så fort man träffas känner man att det sker alldeles för sällan! Jag har inte haft dom färdigt än, det känns så tydligt. Jag hoppas dom får leva och ha hälsan länge länge till...

Satt med farmor på Stures altan och pratade och sen i stugan med farfar framför brasan... Det är såna stunder jag sparar på i minnet.

Måndagen rullade på, seg morgon o ont i huvudet hela dan. Men det var så trevligt att träffa niorna igen. Min första klass, så stora dom är! Man blir alldeles glad och stolt för det är världens mysungar allihop!

Dagens tycka-synd-om är Samuel som fått nån argsint bakterie o ligger med dropp på sjukhuset. Det är stackars stackars honom! Imorgon får han komma hem...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Minibebis

Vårt nyaste syskonbarn... En liten tjej som föddes i förrgår, 49 cm och knappt 3 kg. Den puttigaste bebisen jag hållit i!



Helt otroligt söt! Storasyster Lilly var helt förälskad, Jacob också som ni ser på bilden.




För rättvisans skull kommer en bild på Lilly också...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Elever, elever, elever överallt!

Igår kom dom. Lite längre än förra året. Lite mörkare röster på en del. Lite annorlunda stil ibland. Eleverna. Dessa underbara, jättegoa ungar som jag är satt att vårda, lära och fostra till goda medmänniskor och pålitliga samhällsmedborgare.

Helt plötsligt var dom överallt! I klassrummen, utanför klassrummen, på skolgården, i matsalen och till och med en i lärarrummet! När man jobbat utan dom en vecka så har man nästa hunnit glömma hur det är. Det var fullt upp hela dan och jag hade inte en minut för mig själv förrän klockan fyra på eftermiddagen. Vi hade klassföreståndardag som vi inte hunnit planera för fem öre. Men det gick ganska bra ändå. Schemagenomgång, listor till höger och vänster och lotsning av nya elever. Flera stycken har vi fått - ska bli spännande att lära känna dom! Studieteknik och utdelning av böcker.

Sen hade vi lärarsamling, mer lärarprat och så jobbade jag till efter fem innan jag tog bilen för att hämta ett mystiskt paket på DHL. Det var inte det lättaste att hitta dit - skyltning tyckte de kanske var till för mesar? Det tog en halvtimme, fast det ligger bara fem minuter från oss! Jag var dessutom hungrig, trött och stressad så det gjorde väl sitt. Men paketet visade sig innehålla min nya telefon! Yey!

Väl hemma skulle person nr 2 komma och kolla på lägenheten kl 18. Hon kom inte förrän tjugo över! Tilläggas kan att det var andra gången vi satt och väntade på henne... Förra gången ringde vi och sa att hon får komma en annan gång. Och det blev idag. Det var en person här förut i veckan som var ruskigt trevlig. Kom med mamma, två systrar och en systerdotter. Så fem personer gick runt här och kollade på allt. Fick kram av mamman för att förrådet var så välstädat! (Fast det har Jacob gjort, så han blev lite putt att jag fick kramen!) Damen idag var lite mer speciell. Sa mitt namn hela tiden sådär som telefonförsäljare gör:
"Jaha, Sara, det här är alltså köket."
"Åh, Sara, vilken fin blomma!" (om hibiskusen)
"Sara, hur är gården, är den lugn?"

Efter det orkade jag inte mer. Vi skulle på födelsedagsfest, men Jacob fick åka själv. Är alldeles darrig och fladdrig inombords efter den här dagen. Har inte hunnit äta ordentligt idag. Behöver ta det lite stillsamt nu för att orka imorgon, då har jag årets första riktiga lektion.

Guldkornet idag inträffade på lunchen när några gamla elever kom och satte sig hos mig och Lena och berättade hur mycket dom saknade oss och att jag var den bästa svenskläraren de haft och att dom faktiskt använde sig av saker jag lärt dom. Då blir man alldeles tårögd. Det är ju inte direkt så man känner efter lektionen alltid... Man kanske kan travestera Askungen och säga att lärarjobbet är visserligen stressigt, å-å-å slitsamt men samtidigt alldeles alldeles helt och hållet värt det!

Däckar varje kväll...

... nästan i alla fall. När jag inte varit helt slutkörd har vi spelat spel med Johan, Nina och William. Tittat på film med Sandra, Johan, Samuel och Josefine. Ätit ugnspannkaka med Sandra och varit på en massa lärarmöten av olika slag. Verkligen en massa. Hade glömt att det är så många möten jämt!

Det är konstigt att det tar sån tid att komma in i jobbet igen. Det liksom går i vågor. Först var jag helt trögstartad, visste inte vad jag gjorde på jobbet ens. Tur för mig att jag skrivit en lapp i våras vad jag skulle göra när jag kom tillbaka! Nu har jag varvat upp - till övervarv! Kunde inte sova inatt för det snurrade bara. Undrar när det blir normalt igen?

Annars förbereder vi för flytt - längtar ihjäl mig!

Vardagsprat en måndagskväll

Står med Jacob och lagar Korvpanna med curry (recept från recpet.nu, mycket god btw). Småpratar lite sådär som man gör när man lagar mat tillsammans. Jacob ska fixa spaghettin och tar en näve och bryter av på mitten. Vi skojar lite om att han är så stark som orkar bryta av sådär många strån samtidigt.

Jag börjar fundera på hur många spaghettistrån man skulle kunna bryta av samtidigt, det blir ju jobbigare ju fler man har... Men samtidigt kommer jag på att man kan ju faktiskt inte bryta av fler än man kan få plats med i händerna, oavsett hur stark man är. Det finns ju så att säga begränsningar även för den starkaste.

Men när man står och småpratar i all vänlighet och inte har det så här fint formulerat (som man kan få till det med eftertanke och delete-knapp) då låter det inte riktigt lika bra. Helt ärligt, det gör inte det. Jag sa nämligen:

"Man kan ju inte bryta av fler spaghettisar än man kan."

Det märks att jag har gått naturvetenskapligt program, eftersom jag är så logisk menar jag.

Packa pappas kappsäck...

Åkte till Luleå i tisdags för att hjälpa bror Johan att flytta ner till Uppsala. Han ska plugga på Johannelund men kände att han behövde en systerlig hjälpande hand till hjälp med själva flyttandet. Och visst, då kommer syster som ett skott!

Vi har betat av rum efter rum och efter en liten kris igår när det inte kändes som om vi skulle hinna klart alls, är vi faktiskt klara (typ)! Som vanligt när man flyttar är det ju en massa småsaker som man ska göra, men det är nog under kontroll. Det värsta som är kvar är att nåt av barnen har rivit av skarvarna på tapeterna i hallen, och det ska lagas, enligt besiktningsmannen. Hon sa att de ska skarvas. Hur hon nu menar att det ska gå till... Jacob hade en idé, så ikväll när barnen har lagt sig ska vi prova.

Barnen ja... En del undrar kanske vad som ska hända med dom. De ska bo kvar i Luleå till oktober men sen flytta ner till Johan och bo här till nyår. Sen får vi se vad föräldrarna bestämmer. Är övertygad om att de kommer att lösa det på ett sätt som fungerar. Det är nog vi släktingar runtomkring som oroar oss... Mamman och pappan verkar lugna.

Hade kris igår när Esther började inse att det inte kommer att finnas ett "här" längre utan att det kommer att bli "hos mamma" och "hos pappa" men inte där hon är van... Esther lugnade sig till slut och idag verkade hon till och med tycka det var spännande att flytta. Hon tittade in i Johans sovrum och gjorde stora ögon: "Vad har ni gjort?" Allt var ju nerpackat!

Bästa konversationen hördes när barnen hade på sig sina klänningar och leggings som jag sytt och som finns i blogginlägget före:

Esther: Vi har lika! Då är vi bästistar!

Elmira: Haha, ja, vi är lika!

Esther: Vi är bästisar, för vi har lika!

Elmira: NEEJ!

Esther: Jo!

Elmira: NEEEJ!

Esther tyst och bestämt: Jo, vi har lika kläder och då ÄR vi bästisar!

Söt och busig

Fick sy-sug i veckan och bestämde mig för att sy lite till brorsdöttrarna. Ska åka upp i veckan som kommer och då passar det ju extra bra. Hade ett jättesött blommigt tyg som jag hittade när vi var i Kinna och registrerade motorcykeln, och massor av svart trikå som blev över efter haremsbyxorna. Bestämde mig för att sy tunika/klänning och leggings.

Det blev ett riktigt gräva-ner-sig-projekt som jag älskar. Jag går helt upp i det jag gör och blir irriterad när jag måste äta, besöka toan eller nåt annat dyker upp som kräver min uppmärksamhet. Det händer inte så ofta att jag försvinner från omvärlden så där - vilket kanske är tur - men när det händer njuter jag i fulla drag! Jacob stod tålmodigt ut tills projektet var klart.

Så med risk för att bror eller annan person i brorsdöttrarnas närhet hinner läsa här innan jag kommer upp, publiceras lite bilder...

Tunika i svart trikå med vit-ceriserandig mudd runt halsen och ärmsluten och rosa dekorsömmar på fållarna. Leggings i cerise och aprikos-blommigt tyg med grågröna blad på vit botten. Texten på framsidan lyder: Jag är inte bara söt

och på baksidan fortsätter det: jag är busig också

Passar mina brorsdöttrar perfekt...

Det går snabbt när det går undan...

I ungefär två veckor har knappen som styr "fläkten" i köket varit trasig. Den styr en tajmer som öppnar en ventil så det blir drag när man lagar mat - ni fattar. "Fläkten" står det, för det är inte en fläkt som suger ut matos, det är SJÄLVDRAG, vilket inte är ens hälften så effektivt men låter lika mycket...

I alla fall gick knappen sönder en dag. Så nu varken lät den eller gjorde nåt alls faktiskt. Kokade man nåt på spisen så rann imman ner från fläktglaset tillbaka till kastrullen... Jättedrygt att den gick sönder just nu, för det brukar ta så lång tid innan det kommer nån och lagar saker... (Ibland kommer det inte ens nån, för det är nåt man ska kunna fixa själv.) Så jag har dragit mig för att ringa. Men så ringde jag ändå, trots att vi ska flytta, för kanske vill nästa hyresgäst ha sitt självdrag? Dessutom hade jag faktiskt inget bättre för mig. Fick veta att min felanmälan skickades vidare till vaktmästaren. Förberedde mig på att det kanske skulle komma dit en ny knapp i början av september eller så.

En timme senare ringer det på dörren, och en käck liten vaktmästare står där med en ny fläktknapp. Lagat blev det på en minut blankt och sen gick han.

Det går som sagt fort när det går undan... och lång näsa för mig...

Måste bara skryta lite...

... över att jag har det så bra. Lata dagar hela den här veckan... sover tills jag vaknar, läser tills jag inte orkar mer, äter frukost i all oändlighet och bara myser hemma. Har samma sommarlovskänsla som när man var liten och bara njöt av nuet.

Fångar jag dagen? Om det inte krävs mer än att sträcka ut handen och ta den i förbifarten? Ja, då fångar jag den varje dag...

Haremsmjukisar

Har äntligen hunnit sy lite! Stackars maskinen som inte får sy... Hittade ett par haremsbyxor på en marknad i Helsingör i en cool modell, men ack vilka fula tyger! Jacob förbjöd mig att köpa ett par. Så jag fotade av dom istället och har nu sytt ett par i svart trikå. Ursköna! Som kjol, fast byxor, fast mjukisar, fast pyjamas! Har haft dom uppdragna till halva vaden, svart-vitrandig t-shirt med tryck och converseaktiga sneakers idag. Känt mig supercool.

Har också skaffat ny mobil som anländer om ett par veckor eftersom följande konversation utspelade sig i glasstältet under konferensveckan:

"Får vi kolla på din mobil, fröken?" sa några av mina småttingar när jag använde dem som typ gratis arbetskraft (de samlade in smutsig disk åt mig och fick glass som tack).

"Kan ni väl," sa jag. "Fast den är lite gammal..."

"Vi ser det!" svarade småttingarna.

Va, det var det fräckaste! Visserligen är det inte någon AjFööön av senaste modell, men ändå! Den är bara... ett... oj, två... tre år... Hrm, den är visst gammal nog att bli mobilmumie. Ett år för oss är ju ungefär 100 mobilår, så den visade sig vara uråldrig! Min stackars lilla mobil, snyft! Den har tappat både batterikraft och vibrationen senaste tiden, kanske var det dags att avliva den?

Alltså klev jag in på telebutiken glad i hågen, fast besluten att ha vadsomhelst utom en Ajföön 4. Enligt universums regler som jag aldrig begriper mig på, kom jag därför ut med just exakt en sån. Jag som inte skulle ha nån! Men snart har jag det ändå... Jag visste att I-produkterna hade nåt med Antikrist att göra! Varför tar de annars över hela världen och även mig?

Vaddå ackumulatortank?

Det var när vi stod i källaren på vårt älskade fina hus, som vi började inse att trots alla fördelar med vattenburen värme och vedpanna, så finns det nackdelar. Det verkade som om man måste elda väldigt ofta... Svåger Anders på finbesök från Dalarna frågade hur stor ackumulatortank vi hade.

Acku-vaddå?

Det visade sig alltså, uppenbarat genom Anders hårt förvärvade villaägarvisdom, att en vedeldad panna med vattenburet värmesystem kräver en ackumulatortank för att inte behöva matas med ved var fjärde timme. Om pannan inte får bränsle så ofta slocknar den, och då måste man tända - en process i sig - och sen vänta på varmvatten och värme. Tanken värms av pannan och förser huset med värme även när pannan inte brinner vilket gör att man inte behöver elda jämt och ständigt dag som natt.

Två saker slog oss med kraft:
1. Vi har ingen ackumulatortank.
2. Vi kommer inte att kunna elda var fjärde timme när vi jobbar.

I praktiken har vi alltså köpt oss ett hus, med en unge i plåt som står i källaren och kräver mat och omsorg var fjärde timme, dag som natt vecka efter vecka. En unge man inte kan leka och gosa med, utan som bara står där nere... Om den inte får mat blir det kallt i huset och inget varmvatten. Eftersom vi gillar att sova hela nätterna och inte kan elda när vi jobbar, kommer vi att få tända i pannan två gånger om dagen och dessutom vinka ajöss till morgonduschen... En synnerligen otacksam unge alltså.

Lösningen heter ANNAT VÄRMESYSTEM. Detta hade vi redan planer på, men inte som det första vi köper... Men allt för drömhuset. Pellets blev lösningen vi fastnade för.

Pelletsbranschen visade sig vara en ren djungel. Jag gav mig inte ens in där, rädd att fastna i alla lianer i form av ord som bulk, matarskruv, olika millimetermått och diverse andra facktermer, utan skickade min modige och vane jägare till man. Blocket och Tradera är hans jaktmarker och han är en uthållig spårare. Dessutom fanns Anders där som en trogen side kick och fler tipsare fanns i bekantskapskretsen. Jacob lyckades mycket riktigt trassla sig igenom djungeln och efter en avstickare till Hudiksvall kom han tillbaka med en Thermia Bequem från 2002 som var nyservad och i bra skick. Yey!

Nu har vi snart letat oss fram till vad som är ett bra pris för själva pelletsen och sen är vi redo för vintern!

Ytterligare plus är att det förutom alla bär och frukter vi redan visste om, finns det vinrankor och björnbär på tomten. Det blir bättre och bättre dag för dag!