Elever, elever, elever överallt!

Igår kom dom. Lite längre än förra året. Lite mörkare röster på en del. Lite annorlunda stil ibland. Eleverna. Dessa underbara, jättegoa ungar som jag är satt att vårda, lära och fostra till goda medmänniskor och pålitliga samhällsmedborgare.

Helt plötsligt var dom överallt! I klassrummen, utanför klassrummen, på skolgården, i matsalen och till och med en i lärarrummet! När man jobbat utan dom en vecka så har man nästa hunnit glömma hur det är. Det var fullt upp hela dan och jag hade inte en minut för mig själv förrän klockan fyra på eftermiddagen. Vi hade klassföreståndardag som vi inte hunnit planera för fem öre. Men det gick ganska bra ändå. Schemagenomgång, listor till höger och vänster och lotsning av nya elever. Flera stycken har vi fått - ska bli spännande att lära känna dom! Studieteknik och utdelning av böcker.

Sen hade vi lärarsamling, mer lärarprat och så jobbade jag till efter fem innan jag tog bilen för att hämta ett mystiskt paket på DHL. Det var inte det lättaste att hitta dit - skyltning tyckte de kanske var till för mesar? Det tog en halvtimme, fast det ligger bara fem minuter från oss! Jag var dessutom hungrig, trött och stressad så det gjorde väl sitt. Men paketet visade sig innehålla min nya telefon! Yey!

Väl hemma skulle person nr 2 komma och kolla på lägenheten kl 18. Hon kom inte förrän tjugo över! Tilläggas kan att det var andra gången vi satt och väntade på henne... Förra gången ringde vi och sa att hon får komma en annan gång. Och det blev idag. Det var en person här förut i veckan som var ruskigt trevlig. Kom med mamma, två systrar och en systerdotter. Så fem personer gick runt här och kollade på allt. Fick kram av mamman för att förrådet var så välstädat! (Fast det har Jacob gjort, så han blev lite putt att jag fick kramen!) Damen idag var lite mer speciell. Sa mitt namn hela tiden sådär som telefonförsäljare gör:
"Jaha, Sara, det här är alltså köket."
"Åh, Sara, vilken fin blomma!" (om hibiskusen)
"Sara, hur är gården, är den lugn?"

Efter det orkade jag inte mer. Vi skulle på födelsedagsfest, men Jacob fick åka själv. Är alldeles darrig och fladdrig inombords efter den här dagen. Har inte hunnit äta ordentligt idag. Behöver ta det lite stillsamt nu för att orka imorgon, då har jag årets första riktiga lektion.

Guldkornet idag inträffade på lunchen när några gamla elever kom och satte sig hos mig och Lena och berättade hur mycket dom saknade oss och att jag var den bästa svenskläraren de haft och att dom faktiskt använde sig av saker jag lärt dom. Då blir man alldeles tårögd. Det är ju inte direkt så man känner efter lektionen alltid... Man kanske kan travestera Askungen och säga att lärarjobbet är visserligen stressigt, å-å-å slitsamt men samtidigt alldeles alldeles helt och hållet värt det!