Piraten Jacob

Lilly och Jacob har lekt i lekhörnan. Resultat: en pirat!


Sandra och Jacob gosar lite...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mellandag och kylslagen morgon

I tisdags morse åkte farmor och farfar hem. Det var så mysigt att få rå om dom länge. Det händer verkligen inte så ofta! Farmor har skottat i flera timmar sammanlagt och det ser så prydligt ut på tomten nu.

Igår hade vi en riktig mellandag, var i stan och köpte de sista julklapparna till julafton nr 2 och fyndade lite på rean. Sen hade vi myskväll hemma. Frös och tyckte det var kallt inne, så vi eldade ordentligt i kaminen och tittade på Horton och åt julgodis. Älskar att vara hemma och mysa! Katterna låg på golvet framför brasan och njöt. De var alldeles varma på pälsen!

När vi vaknade på onsdagsmorgonen frös jag fortfarande. Det var alldeles kallt under täcket och när man stack ut någon kroppsdelar fick man genast gåshud. Nåt måste vara galet...

Jacob studsade upp ur sängen när han märkte hur kallt det var. Eftersom han är en kamin själv så tycker han oftast inte att det är så kallt som jag tycker.

Nåt VAR fel! Det var bara 13 grader inne och bara 10 grader i pannan. Oh-oh... En ilsket röd varningslampa lyste i pannrummets dunkel. Pellets fanns det, så det måste vara nåt annat. Kanske dags att sota pannan? Det har ju trots allt varit ganska kallt och pannan har jobbat hårt..

I bara morgonrockarna började vi raka aska, skotta ut aska, skrapa aska och dammsuga aska... Det liknade utbrottet på Island ungefär. Efter ungefär en timme hade vi sotat klart, den stora halvårssotningen blev det när vi ändå höll på. Jacob ställde brännaren i ordning igen och den gröna lampan började lysa med sitt vänliga sken.

Medan vi väntade på varmvatten så vi kunde duscha och värme till elementen, eldade vi i vedspisen och iklädda pyjamas och morgonrock och med tekopp och tidning, kröp vi ner i sängen igen.

Men inte blev det varmt. Efter en timme var det fortfarande kallt! Nåt mer måste vara fel...

Jacob gick ner igen och en ny varningslampa lös! Det blev att hämta instruktionsboken och felsöka... Tydligen var det en så kallad nivåvakt som fått damm i sig och gav utslag, för när Jacob putsat lite så vips fungerade det! Värmen steg och tillslut hade vi varmvatten så vi kunde duscha. Varmt vatten är underbart! Och nu är pannan sotad vare sig det behövdes eller inte...

Väldigt sena kunde vi packa ut i bilen och röra oss mot Dalarna. Vi hoppas och ber att pannan inte hittar på fler hyss nu när vi är borta, i alla fall inga som inte våra husvakter kan lösa...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Julafton, juldagskalkon och lussekatter

Julafton var hemma hos oss i år. Jag och farmor hjälptes åt att fixa i ordning. Det var så skönt att ha farmor där som sa: "Nu är det dags att duka!" och "Var har du silverbesticken?" Det kändes som en sån förmån att få ha min goa farmor som coach när jag hade min första "stora" bjudning. Jag lärde mig så mycket om organisering. Tack lilla farmor för att du var här!

Jag hann också spraya klart skålarna på fot à la Äntligen hemma som jag gjort till godisbordet och ett par riktigt fina bordsdekorationer med granris och julkulor.



Vi dukade med vit duk, linnelöpare som vi fick av farmor och farfar i inflyttningspresent, farmors julbockar med nonstop och ens namn på, röda band på servetterna och mängder av levande ljus.

Alla var så fina och maten var god. Alla bidrog. Farmors köttbullar och Jansson, pappas rödbetssallad, Johans potatisgratäng och mamma ordnade julskinka och prinskorv. Farmor hade också med mängder av kakor. Det kändes nästan som att vara bortbjuden fast vi var hemma!



Morris tog igen sig i gratängformen efter maten...

Efter julklappar, psalmsång och julevangelium var det midnattsmässa på Sankt Ansgar.

Vi vaknade sent på juldagen. "Har vi bråttom?" frågade farmor efter frukosten. "Nej," sa jag. "Den är bara tio över elva!" Så vi strosade runt och donade och tog det lugnt.

"Tänk, min klocka måste ha fått vatten på sig," sa farmor. "Den visar på tjugo i ett, men klockan är ju bara lite efter elva!"

Då tittade vi på klockan i hallen och insåg att farmors klocka gick rätt och klockan i köket fel! Ett blad från en julstjärna hade fastnat i minutvisaren, som stannat på lite efter elva... Vi som skulle varit hos mamma och pappa vid tolv!

När vi kom hem släppte vi ut katterna och farmor och jag drack te i köket och pratade. Vi åt ingen kvällsmat för efter mammas goda kalkon och pappas chokladtårta var vi fortfarande mätta! Lite julgodis hann vi visst också trycka i oss... Och struvor. Det är barndomsjul att äta struvor! Farfar var trött och gick och la sig på en gång när vi kom hem, Jacob med.

Jag glömde katterna tills jag hörde jamanden från verandan. När jag öppnade kom Morris snabbt som ögat men Cesar tog lite tid på sig. Jag tyckte det såg ut som sågspån på golvet bakom honom. Men inte var det sågspån inte! Det var lussebullssmulor som han gnagt av och spridit ut över verandan!

Hur han fått av locket på lådan vet jag inte, men nån kvällsmat ville han inte ha. Orkade inte hämta sopborsten ikväll, så små möss som vill ha lussekatt: håll till godo och God Jul!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att jaga en julgran

Det känns lite efter att skriva om julgransjakten nu, när julafton har varit, men jag hann inte före! Det var allt möjligt som skulle göras och innan jag fick jullov - äntligen - var jag så stressad att jag nästan började grina på Ica när jag inte hittade priset på citroner.

I alla fall skulle vi inte ha nån gran. Inte en riktig alltså utan bara den gamla plastgranen. Det har varit en dröm länge att få ha en riktig gran, men om man aldrig firar jul hemma, varför ska man då köpa ett barrande träd? Alltså har vi nöjt oss med plast. I år skulle vi dock fira hos oss och jag ville så gärna ha en riktig!

Orsaken till granbeslutet var alltså inte ideologiskt utan ren snålhet. Jacob blev nämligen uppsagd på grund av arbetsbrist alldeles före jul och jag gick direkt ner på sparlåga så att säga. Ingen gran. Inga dyra presenter och ingen lyx. Men så huxflux genom Guds nåd fick han både ett nytt jobb OCH sitt gamla tillbaka! Och då, då kom önskan om en riktig gran tillbaka.

Men inte fanns det några granar kvar. Bara jättedyra kungsgranar Premium Gold för 499 kr. Och så dyr gran köper jag inte. Max 200 hade jag tänkt, det skulle ju köpas fot och matta också! Men när vi frågade fick vi veta att det visserligen bara fanns såna granar kvar, men eftersom det var så nära dopparedan var de sänkta till 179 kr! Dessutom återbäring efter jul med 100 kr. Hurra!! Vi valde ut en tjockis och jag flinade som en tok hela vägen till bilen. En riktig gran!

På Bauhaus hade de bara fula julgransfötter i plast så vi åkte till Jula där vi sett en snygg fot förra veckan, när vi inte skulle ha nån gran... Men dom var slut! Slut? Vaddå slut? Nu när jag äntligen fått min gran, fick jag ingen fot då?

Efter att ha besökt Plantagen och Rusta och bara hittat samma fula fot som på Bauhaus gav jag upp. Det verkade som om alla fötter till lämpligt pris måste se ut som gröna landminor i plast med handbromsfäste på. Fy!

Det slutade med att vi köpte en halvful, halvdyr sak på Rusta. Dagen efter var Jacob till Jula igen och till min lycka fanns den fina foten där. Till reapris!


Och granen, den var den finaste jag sett! Tjock och med ickestickiga barr. Helt underbar!

Lite julpynt till sovrummet blev det också.





Är det rea så kan man ju unna sig lite kitsch!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fortsatt tapetsering

Jag säger bara en sak: Den här tapeten är sjukt snygg!! (Jacob också!)











Sista våden!


Sen återstod lite kontakter, städning och fix, så blev det så här fint:








- Posted using BlogPress from my iPhone

Julklappslördag med bönesvar och vita väggar

Idag var den förutbestämda dagen för JULKLAPPAR och tapetsering av sovrummet. Hade lite Ågren över att det skulle ta så lång tid med julklapparna och att det var så många... Men när vi skrivit en lista - listor är frökens bästa vän - så var det visst bara fem stycken! Fy så skönt!

Fast vilken tid det tog! Så fort Hanna kommit så for vi till stora staden, åkte runt tolv och var hemma igen först efter fem. Men då hade vi ju i och för sig hunnit med att köpa allt vi skulle, allt Hanna skulle, köpa en hel massa saker vi inte tänjt och fikat med mamma och pappa. Så det var ganska bra jobbat ändå! "Lunch" åt vi på Bauhaus...


Nu är klockan halv elva och vi har fortfarande inte ätit riktig mat idag. Typiskt dålig planering. Kanske därför jag varit så grinig ikväll...

Sovrumstapetseringen nalkas i alla fall sitt slut. Äntligen! Vit tapet har kommit upp och lite vit färg har blivit målad på listerna i sminkhörnan. Den luktade skumt och var hemskt rinnig så det blev bara ett lager. Vi behöver nog köpa ny färg!








Har också fått upp krokarna vi köpte i somras när vi var i Danmark med Celie, Sandra, Julia och Tomas. Mycket nöjd!


Flyttade krokarna som förklädena hängt på förut till hallen. Perfekt för sjalar!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Borttappat: svart Nokia

"Har du sett min mobil?" frågade Jacob igår på väg till jobbet.

Det var ju en bra fråga! Så här tre dagar efter storstädarlördagen slog det oss att ingen sett Jacobs jobbmobil sen jag la den på motorhuven... Ooops...

Lilla lilla mobilen. Puts väck!
Antagligen har den ramlat av nånstans mellan oss och miljöstationen.

Stackars Jacob blev alldeles förkrossad! Jag med. Vi kände oss så dumma! Såklart man ska ta tillbaka saker direkt när de är använda, och såklart man inte lägger den på bilen!

Vi får se vad klantarna får för straff...

Tills dess världens finaste dörrkrans och gipsat sovrum!






- Posted using BlogPress from my iPhone

Mera lördag!

(Det verkar som om alla mina inlägg handlar om lördagar. Lördag hit och lördag dit. Tänk vilket bra liv jag måste ha som har så många lördagar och så få vardagar!)

Den här lördagen var den andra på raken som vi var hemma. Första gången på hela hösten som vi var hemma två helger direkt efter varandra! Rekord i hemmavarande eller rekord i för mycket att göra, det är upp till var och en att avgöra... I alla fall så var det underbart skönt, riktigt härligt faktiskt. Bror Johan sov hos oss, utan barnen, och hjälpte till. Det har sett ut som skrutt på verandan sen vi flyttade in. Kartonger, brädor, garderobsdörrar och pappersinsamlingen blandat med helt vanligt hederligt skräp som äckliga, blekta, skitiga plastblommor som de gamla ägarna lämnat kvar på tomten. Det var sån där röra som man blundar när man går förbi för man vill helst att det bara ska försvinna!

Tyvärr försvinner ju inte saker av sig själva. Nån måste ta bort grejerna. När man bor i hus heter denne nån samma sak som man själv gör, konstigt nog. Alltså hade jag ställt in mig på en Städdag. Lista hade skrivits. Bror Johan och finaste Jacob hade informerats om sina plikter. Fula arbetskläder hade tagits på.

Jacobs jobb var att gipsa i sovrummet. Johan skulle tömma pannrummet på diverse junk och jag skulle tömma verandan på skräp. Jag hade övertalat Jacob att det var bättre att slänga allt i en hög bredvid garaget än att försöka låna bil med släp och hinna åka till återbruket före julafton. Jag vet inte om han egentligen tyckte att det var en så bra ide', men eftersom han är en sån fin äkta man, låter han mig hållas...

Högen blev stor! Alla gamla tretexskivor från sovrummet och andra brädor hamnade i en trave. Första svängen till miljöstationen, som lite elakt kan sägas utgöra det så kallade centrumet i Vittinge, fyllde hela bagagen.

Mitt i allt följde småmissarna med ut. Dom var inte alls rädda för snö! I och för sig vet dom ju inget annat heller... Att vara ute var i alla fall otroligt roligt. Vu fick tvinga in dom igen! Man ser deras personligheter så tydligt, det är väldigt gulligt.





Morris är lite slugare och lite mindre. Ceasar är större, snudd på tjock och mer macho. Dom hamnade till magen i snön till exempel. Morris slank ut mellan brädorna i staketet och gick på vägen istället. Ceasar plogade sig fram genom snön, man såg att han liksom tänkte: "Det här har jobbigt. Men inte ger jag mig!" till slut lyfte jag upp honom ur snön. Det såg så tungt ut!

I alla fall, kortet togs med Jacobs jobbmobil eftersom han var den ende som tagit med mobilen ut. När jag var klar la jag mobilen på motorhuven på bilen och tänkte inte mer på det...

Vi fortsatte jobba. Efter att vi burit ner två pallar pellets och klippt ner några irriterande buskar, blev det till slut dags att åka en ny vända till miljöstationen. Det gick fort och lätt och resten av den ljusa tiden ägnade jag åt att pynta verandan med granris. Det blev jättefint!





Två krukor och en fruktlåda som jag fått från skolköket fylldes med granris från en gran nära mig och rosetter och julkulor. En röd pärlgirlang är också där, men den syns inte så bra.





Jag bytte ut dom äckliga fluglortiga gardinerna för dörrarna också mot ett draperi av silverkulor på rad. Mycket nöjd!

Vi avslutade kvällen med pysselfödelsedagsfest hos Sandra. Vi kom hem ned saffransknäck, vanlig knäck, pepparkaksbollar och vit chokladtryffel med kokos. Mu-ums!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Snöhögar och lördagsmorgnar

Lördagsmorgon. Det är det bästa finns efter en lång arbetsvecka. Att få ligga och dra sig, mysa med katterna, dricka kaffe och läsa tidningen i lugn och ro tillsammans med Jacob. Äta frukost vid bordet istället för i bilen och lulla runt i morgonrocken hela förmiddagen. Så hur kunde det då komma sig att jag istället för att göra allt det där, satt med morgonrock, mysbyxor och stövlar i den kalla bilen, på den snöiga uppfarten och kände kylan krypa upp innan för frottén? Varför satt jag där med en isande känsla i magen och tårar brännande i ögonen? När jag kunde suttit i min varma säng med kaffet, katten och tidningen?

Släktkalas i Ringarum. Det var egentligen dit vi skulle. På morgonen innan vi åkte skulle det packas, diskas och fyllas på med fågelmat till pippifåglarna. Skrivas lång lista till Johan som erbjudit sig att vara katt- och husvakt och en massa annat småpyssel. Okej, det köper jag. Man kan inte hinna allt. Vissa saker måste bort om annat ska in. Tidningen. Kaffet. Katterna. Långa sovmorgonen. Bort, bort, bort. Bort med allt. När snögräsplogklipparen inte startade på grund av kylan, ja, då var jag liksom redo att hjälpa till. Klart jag kunde gasa lite när Jacob skötte startkablarna. Klart jag kunde köra ut bilen ur garaget så han kom ut med plogen. Klart jag kan.

Eller?

Vis av förra veckans missöde (också en lördag faktiskt, lustigt nog) när jag körde fast i en snödriva och fick skotta loss bilen, i morgonrock och stövlar, tänkte jag: Det är bäst jag aktar snödrivan så jag inte kör fast.

Klart jag kan akta en snödriva! Klart jag kan.

Jag aktade och aktade och aktade och KRASCH!

Va? Jag satt som ett fån. Krasch? Snödrivor låter väl inte krasch?



Nej, det gör dom inte. Men staket som blir påbackade gör det. Ganska högt också. Kände mig som jordens klant. Hål i staketet, ser mest ut som en hög plockepinn. Buckla på bilen och ett långt skrapmärke. Tårar i mina ögon. Tappert hopknipna läppar på Jacob. Men han är ju världens bästa, så han sa bara: Oj då, det var inte bra...
Efter en stund tillade han: Man kan ju titta i backspegeln...

Sen åkte vi på kalas och hade trevligt. Men tro att man kan, det ska man inte.



(Jacob plogar, visst är den fiffig plogen!)

Katten, musen, rosen, döden...

Till slut hinner man knappt med! Men att tala om allt som hänt senaste veckorna blir ju lite tjatigt, så jag nämner det bara lite kort. Vi har jobbat mest. Jacob på sitt jobb och på Kalle och Marias garderober och jag har jobbat med mitt. Haft utvecklingssamtal, rättat uppsatser och tjatat på mina oftast underbara men ibland tröttsamma elever. Vi har också skaffat oss två katter som håller oss vakna om natten och blivit av med musen som bodde i källaren. Fast det fixade vi själva, utan katterna. Sen hade jag dåligt samvete i flera timmar! Stackars musen! Så klart har vi även träffat vänner, haft glöggmys med familjen och en massa annat kul, som bio med Madde och Henkke och övernattning med mina tjejer i klassen. Jacob har fixat en bra plog till åkgräsklipparen så nu går skottningen som en dans. Inga mer insnöningar här inte! (Är insnöningar ett ord förresten?)

Musen i källaren ja.

Det började med att jag tyckte att någon hade spritt ut fågelfrön på golvet. Jag frågade såklart Jacob varför han haft hål på säcken. Tänk att det alltid är första tanken! Stackars min man... Men han förnekade bestämt att det var han. Då såg jag hålet. Inte rivet. Inte trasigt. Hål. Stort fett hål. Fågelfröna var dessutom ätna och när jag hittade små muslortar också var det ett faktum. Vi hade en mus i källaren.

När jag lyfte på Jacobs arbetskläder och det formligen rann fågelfrön ur hans ficka, började jag asgarva, som mina elever säger. Den sparade mat i hans ficka! Hysteriskt kul! Jacob såg smått äcklad ut... Lilla musen. Den trodde väl den kommit till paradiset, mat i stora lass. Kilovis med smaskiga frön och nötter.

Vi la fram musfällor och agnade med ost.

Dagen efter var osten borta. Musen med. Fällan hade inte ens slagit igen... Attans.

Nästa kväll var en tisdagskväll och Sandra var hemma i huset på sedvanligt tisdagsbesök. När vi öppnade dörren till källaren for ett svart streck över golvet. Där var den! Jag hämtade en spann att fånga den i och Sandra ställde sig högst upp på trappan och agerade skräckslaget utkik. Musen sprang. Jag jagade. Musen sprang in under en manick på golvet. Jag insåg det hopplösa. Jag är faktiskt ingen katt! Istället försökte jag skrämma den genom att banka på en träpelare som kom ner från taket, som också är verandans golv. Då blev det stilla. Vi stod knäpptysta.

Som om den sprungit på plana golvet for musen som ett skott, ett hoppande skott alltså, uppför en lina som hängde innanför träpelaren, upp i taket och försvann.

Både Sandra och jag såg ut som fågelholkar när vi bestört stirrade upp i taket. Det var hål i taket! Ungefär en decimeter brett och med en lina hängande ner från hålet som värsta autobahn för möss. Linan visade sig sköta handikapphissen och manicken var motorn till hissen. Men hål i taket! Vi hämtade plast och tejp och satte igen hålet, agnade fällorna på nytt om musen inte varit ensam och gick och tittade på Äntligen hemma istället. När vi hämtade ved till brasan hittade vi fågelfrön i vedstapeln...

På onsdagen var osten borta. Ingen mus. Ingen fälla utlöst. Samma sak på torsdagen. Jacob inspekterade och såg då att hålet är MYCKET större än jag sett! Hur skulle vi täta det? Det satt så dumt till... Det är då man är tacksam för vänner! Maria tipsade om enris, som möss tydligen inte gillar. Alltså proppade vi hålet fullt med enris och agnade fällan igen. Jag hittade fågelfrön i tvättkorgen också.

Tom fälla. Enris på verandagolvet, sönderpillat och utspritt. Jag tryckte tillbaka det så långt det gick och pressde ner en planka i hålet dessutom. Jacob suckade och skakade på huvudet. Det var ju inte gjort med nån särskild elegans kanske...

Mer ost.

Enriset sitter faktiskt fortfarande kvar, men osten försvann såklart. Vi införskaffade en större fälla som fångar mössen levande och då, då fick vi den! Jag hade frågat vad man ska göra med musen när den väl är fångad och fått tipset att antingen dränka den eller frysa den. Av dessa alternativ var tydligen frysning det skonsammaste. Alltså åkte den in i frysen. Men sen när den var död, då fick jag så sjukt dåligt samvete! Lilla söta musen. Nu är den död, stendöd... Men stackars den! Den ville ju bara ha lite mat och värme. Nästa fälla måste döda den direkt, för det där gör jag inte om.

Fast vi hoppas ju att katterna ska göra så att vi slipper... Och rosen i titeln, den fick jag av en elev och hennes mamma i inflyttningspresent på första advent. Gulligt va!