Julafton, juldagskalkon och lussekatter

Julafton var hemma hos oss i år. Jag och farmor hjälptes åt att fixa i ordning. Det var så skönt att ha farmor där som sa: "Nu är det dags att duka!" och "Var har du silverbesticken?" Det kändes som en sån förmån att få ha min goa farmor som coach när jag hade min första "stora" bjudning. Jag lärde mig så mycket om organisering. Tack lilla farmor för att du var här!

Jag hann också spraya klart skålarna på fot à la Äntligen hemma som jag gjort till godisbordet och ett par riktigt fina bordsdekorationer med granris och julkulor.



Vi dukade med vit duk, linnelöpare som vi fick av farmor och farfar i inflyttningspresent, farmors julbockar med nonstop och ens namn på, röda band på servetterna och mängder av levande ljus.

Alla var så fina och maten var god. Alla bidrog. Farmors köttbullar och Jansson, pappas rödbetssallad, Johans potatisgratäng och mamma ordnade julskinka och prinskorv. Farmor hade också med mängder av kakor. Det kändes nästan som att vara bortbjuden fast vi var hemma!



Morris tog igen sig i gratängformen efter maten...

Efter julklappar, psalmsång och julevangelium var det midnattsmässa på Sankt Ansgar.

Vi vaknade sent på juldagen. "Har vi bråttom?" frågade farmor efter frukosten. "Nej," sa jag. "Den är bara tio över elva!" Så vi strosade runt och donade och tog det lugnt.

"Tänk, min klocka måste ha fått vatten på sig," sa farmor. "Den visar på tjugo i ett, men klockan är ju bara lite efter elva!"

Då tittade vi på klockan i hallen och insåg att farmors klocka gick rätt och klockan i köket fel! Ett blad från en julstjärna hade fastnat i minutvisaren, som stannat på lite efter elva... Vi som skulle varit hos mamma och pappa vid tolv!

När vi kom hem släppte vi ut katterna och farmor och jag drack te i köket och pratade. Vi åt ingen kvällsmat för efter mammas goda kalkon och pappas chokladtårta var vi fortfarande mätta! Lite julgodis hann vi visst också trycka i oss... Och struvor. Det är barndomsjul att äta struvor! Farfar var trött och gick och la sig på en gång när vi kom hem, Jacob med.

Jag glömde katterna tills jag hörde jamanden från verandan. När jag öppnade kom Morris snabbt som ögat men Cesar tog lite tid på sig. Jag tyckte det såg ut som sågspån på golvet bakom honom. Men inte var det sågspån inte! Det var lussebullssmulor som han gnagt av och spridit ut över verandan!

Hur han fått av locket på lådan vet jag inte, men nån kvällsmat ville han inte ha. Orkade inte hämta sopborsten ikväll, så små möss som vill ha lussekatt: håll till godo och God Jul!

- Posted using BlogPress from my iPhone