Den här lördagen var den andra på raken som vi var hemma. Första gången på hela hösten som vi var hemma två helger direkt efter varandra! Rekord i hemmavarande eller rekord i för mycket att göra, det är upp till var och en att avgöra... I alla fall så var det underbart skönt, riktigt härligt faktiskt. Bror Johan sov hos oss, utan barnen, och hjälpte till. Det har sett ut som skrutt på verandan sen vi flyttade in. Kartonger, brädor, garderobsdörrar och pappersinsamlingen blandat med helt vanligt hederligt skräp som äckliga, blekta, skitiga plastblommor som de gamla ägarna lämnat kvar på tomten. Det var sån där röra som man blundar när man går förbi för man vill helst att det bara ska försvinna!
Tyvärr försvinner ju inte saker av sig själva. Nån måste ta bort grejerna. När man bor i hus heter denne nån samma sak som man själv gör, konstigt nog. Alltså hade jag ställt in mig på en Städdag. Lista hade skrivits. Bror Johan och finaste Jacob hade informerats om sina plikter. Fula arbetskläder hade tagits på.
Jacobs jobb var att gipsa i sovrummet. Johan skulle tömma pannrummet på diverse junk och jag skulle tömma verandan på skräp. Jag hade övertalat Jacob att det var bättre att slänga allt i en hög bredvid garaget än att försöka låna bil med släp och hinna åka till återbruket före julafton. Jag vet inte om han egentligen tyckte att det var en så bra ide', men eftersom han är en sån fin äkta man, låter han mig hållas...
Högen blev stor! Alla gamla tretexskivor från sovrummet och andra brädor hamnade i en trave. Första svängen till miljöstationen, som lite elakt kan sägas utgöra det så kallade centrumet i Vittinge, fyllde hela bagagen.
Mitt i allt följde småmissarna med ut. Dom var inte alls rädda för snö! I och för sig vet dom ju inget annat heller... Att vara ute var i alla fall otroligt roligt. Vu fick tvinga in dom igen! Man ser deras personligheter så tydligt, det är väldigt gulligt.
Morris är lite slugare och lite mindre. Ceasar är större, snudd på tjock och mer macho. Dom hamnade till magen i snön till exempel. Morris slank ut mellan brädorna i staketet och gick på vägen istället. Ceasar plogade sig fram genom snön, man såg att han liksom tänkte: "Det här har jobbigt. Men inte ger jag mig!" till slut lyfte jag upp honom ur snön. Det såg så tungt ut!
I alla fall, kortet togs med Jacobs jobbmobil eftersom han var den ende som tagit med mobilen ut. När jag var klar la jag mobilen på motorhuven på bilen och tänkte inte mer på det...
Vi fortsatte jobba. Efter att vi burit ner två pallar pellets och klippt ner några irriterande buskar, blev det till slut dags att åka en ny vända till miljöstationen. Det gick fort och lätt och resten av den ljusa tiden ägnade jag åt att pynta verandan med granris. Det blev jättefint!
Två krukor och en fruktlåda som jag fått från skolköket fylldes med granris från en gran nära mig och rosetter och julkulor. En röd pärlgirlang är också där, men den syns inte så bra.
Jag bytte ut dom äckliga fluglortiga gardinerna för dörrarna också mot ett draperi av silverkulor på rad. Mycket nöjd!
Vi avslutade kvällen med pysselfödelsedagsfest hos Sandra. Vi kom hem ned saffransknäck, vanlig knäck, pepparkaksbollar och vit chokladtryffel med kokos. Mu-ums!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Nämen, vad hände med mobilen? :)
SvaraRaderaGillar din blogg förresten!