Så har vi sjungit "Den blomstertid nu kommer", ätit tårta och kramat om våra fina elever. Jag har verkligen den mysigaste klassen just nu! Jag känner mig uppskattad och omtyckt varje dag. Det är fantastiskt! Känns konstigt att dom är på lov nu...
Efter avslutningen skulle jag vänta på Jacob en stund, så jag tänkte åka och köpa något att äta och sen sätta mig nånstans och picknicka, bara vara själv en stund liksom. På vägen från Max började det lukta konstigt, men jag tänkte att det nog var någon bil med dåligt avgassystem, för jag körde med takluckan öppen och då känner man ju omvärldens lukter och ljud lite mer än annars. Sen började bilen låta konstigt, som om det låg konservburkar och skramlade under bilen. Det liksom skrällde och skar i motorn. Tänkte att det var bäst att stanna, jag var nästan framme dit jag tänkt mig. När jag rullar in på parkeringen så dör motorn! Den bara stannar! Jag lyckas starta och parkera och då bolmar det rök under huven.
Eftersom jag bara ätit tårta till lunch och klockan var efter tre, så kom ju tårarna som på beställning såklart. Som tur var, var Jacob alldeles i närheten så han kom med arbetsbilen och jobbarkompis till min undsättning. Det var helt tomt på både olja och vatten, så bilen hade kokat för mig. Jacob fyllde på olja och flera liter vatten, men vattnet rann ut direkt. Det bara skvalade under bilen.
Vad göra? Det visade sig vara två stora hål i kylsystemet som gjorde att vattnet forsade ut.
Eftersom min älskade är snickare så löste han det på en snickares vis. Två träpluggar täljdes till och trycktes dit och nu går bilen som den ska och läcker inte så mycket.
Det känns lite ostabilt med träpluggar i motorn, men vad gör man? David och Jacob inspekterade på kvällen och det verkar som om pluggarna sitter tillräckligt hårt.
Så vi får hålla tummarna och hoppas på snabbt besked om vår egen bil...
- Posted using BlogPress from my iPhone
