Men det är sol inne, och det känns bra. Ligger i svärföräldrarnas gästrum och drar mig och dricker kaffe. Lyssnar på Jacob och hans pappa som diskuterar ombyggnad av ladan. Dom är på andra sidan dörren, så rösterna hörs bara lite mumligt och avlägset. Ungefär som regnet som skvalar utanför fönstret. Tänk att SMHI hade rätt den här gången...
Ibland kan livet kännas tungt och man upplever det som Bilbo i Sagan om ringen: "Jag är som smör som bretts över för mycket bröd." Man undrar hur länge man ska orka och hur mycket man förväntas kunna hantera. Ofta i ett förhållande så händer det en i taget, och den andre kan bära en ett tag tills man orkar igen. Men när båda känner samma sak samtidigt, då blir livet oerhört tungt.
Känner mig så tacksam över att vi har vår familj och goda vänner. Som orkar bära oss ett tag. Som lyssnar utan att komma med goda råd. Som säger att man får vara ledsen. Som inte säger nåt alls utan bara låter en känna sig omtyckt och uppskattad. Som hjälper praktiskt med bil, skjuts och kaffe på sängen. Som får oss att skratta mitt i eländet.
Tack allihop. Vi älskar er.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Älskar dig gumman!!!
SvaraRaderaVi älskar er, och vi vill göra det vi kan för er. Man får fråga Gud varför? Och bli både arg o ledsen på honom Han tål det!!
SvaraRadera<3 Ibland frågar man sig bara varför, men det hjälper ofta lite att prata av sig! Kram Cecilia Nilslin
SvaraRadera