Arvtagaren och ägget

Arvtagaren

Jag satt i matsalen och åt med åk 3. En pojke berättade utförligt om en ring han fått ärva av sin farmor. Den var i ÄKTA silver med en sten på. Visserligen var farmodern inte död än, men han hade fått ärva den ändå. Han berättar om silvret och om stenen som är en blodsten. Han beskriver hur ringen ser ut ingående. Berättelsen avslutas med:
"Men jag ska nog ge bort den till min bror."
"Varför då?" undrade jag och de andra vid bordet.
Pojken suckade teatraliskt och sa långsamt och allvarligt:
"Jo, för jag tror inte att jag kommer att få någon arvinge."

Som fröken får man helt enkelt ha ett 'straight face' och bara svara:
"Jaha, va tråkigt..."

Älskar nioåringar!


Ägget

Denna historia utspelar sig i slöjdsalen. Jag har lektion med åk 6 och i gruppen ingår ovanligt många pojkar. Alla är inte direkt superintresserade, men som en pojke sa:
"Det finns bara en sak som är värre än syslöjd, och det är träslöjd!"

Alltså har han syslöjd trots bristande entusiasm... Förutom hans inställning till syslöjd är han en mysig unge.

Denne pojke är kanske inte den mest ambitiöse som sagt. Det kan ta upp till en halvtimme innan symaskinen ens är trädd. Sen tar det ytterligare en halvtimme innan han är igång och jobbar, och då är det ju i princip dags att plocka ihop. Därför gör han det, och resten av lektionen sitter han och pratar med de andra. Som man lätt förstår tar det lite tid för honom att slutföra sina uppgifter.

När han kommer och vill något brukar han därför få hjälp direkt, även om han inte är först i kön egentligen, annars händer ju ingenting!

Den här dagen kom han efter ungefär halva lektionen och ställde sig bredvid mig. Först bara stod han där, men när han fått min uppmärksamhet gjorde han plötsligt en grimars som om han fått ont i magen och ätit nåt surt samtidigt. Han grimarserade en lång stund. Sen tittade han mig djupt i ögonen och sa med nollställt ansikte:
"Var det du eller jag som klämde ett ägg?"

Sekunden efter spred sig en kraftig fisdoft runt honom. Doft och doft förresten, stank är rätt ord. En mustig, fyllig odör med ovanligt tät arom. Hans ansikte var helt allvarligt hela tiden.

Vad gör man? Samtidigt som det är hysteriskt roligt, så är det ju inte ett okej beteende i klassrummet!

"Nu är du så god och tar upp dina armar och börjar vifta, för det där var INTE trevligt!" sa jag med lika allvarlig röst. "Nästa gång du behöver fisa kan du gå till det där hörnet!" Jag pekade på ett hörn långt bort från mig.
Ibland är det svårt att vara fröken... Ungarna är ju så roliga!

Jacob skrattade så han fick tårar i ögonen när han fick höra... Hans kommentar var: vilken fyndig unge!

Jo, visst...

- Posted using BlogPress from my iPhone