Vacker soluppgång på vägen dit, men sen låååånga timmar i bilen, som blev först grå, sen brun och till sist svart av slasket på vägarna. Det gick inte att ta nånstans på bilen utan att bli äcklig om fingrarna!
I baksätet var dom glada, men lite suddiga...
Eftersom mamma fyllde år samma dag som vi åkte, så firade vi henne med pompa och ståt. Eller, vi åt på Max i Norrköping. När personalen fattade att nån fyllde år, kom dom med glass till oss alla! Gulligt va! Typiskt att vi redan ätit efterrätt och att tre inte tål glass...
På hemvägen stannade vi i Gränna och köpte polkagrisar. Stora tjejen fick en klubba. Hon orkade bara gnaga lite på ett hörn, så stor var den!
Hon satt med lurarna och en telefon och tittade på film på netflix nästan hela vägen. Sjukt praktiskt, men vad hände med tanken att kreativitet föds ur konsten att ha tråkigt? Hur ska ungar idag kunna bli kreativa och fantasifulla om det alltid är underhållning med ljud och bild?
Men som sagt. Det är ju fruktansvärt praktiskt med nöjda barn i bilen... Men hur bekväm får man bli som vuxen? Ska inte jag visa vägen till en meningsfull väntan?
Får fortsätta fundera på den tills det är dags att uppfostra egna barn tror jag.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Mycket sant det där: jag vikarierade på fritids idag och hade inte direkt något att hitta på med ungarna. Så förstå vad skönt när de satte sig vid datorer och allt blev tyst och stilla! Jag kände mig lite skuldmedveten, men samtidigt är det ju väldigt skönt.. Och jag som alltid varit förespråkare av att inte ha datorer i klassrummet.. Hmm..
SvaraRadera