Underbaraste helgen på länge...

Vad annat kan man säga när man har haft Johan, Esther och Elmira på besök hela helgen lång? Barnen är så underbara att man blir alldeles glad i hela kroppen! Fredagsmys med chips och film, lördagsfrukost med våfflor och grädde och sen en hel dag med pärlplattor, tuschpennor och Katrins examensfest. Helgen avslutades med kyrka, söndagsskola och middag med Andreas och Rebecka och lilla Måns. Vi gungade, lekte i snön och lockade håret också.

Examensfesten var orsaken till att Johan och tjejerna alls kom. Esther fick höra att det var fest och frågade genast: 'Får jag komma?' Jag frågade Katrin och det var helt okej, så vi drog iväg hela högen. Tjejerna hade så roligt och ville inte gå hem (vi vuxna tyckte likadant). Det blev nog lite väl sent tror jag, men ingen var ledsen eller arg utan vi pratade i bilen och myste hela vägen hem.
På morgonen kom Esther in och låg hos oss i sängen och tittade på Barbapappa i mobilen medan Jacob och jag vaknade till. Det är underbart med små armar som kramas och varm andedräkt som pustar: Jag älskar dig! på morgonen.

Bästa skrämseln:
Esther hade hicka när vi åt våfflor och bad Johan skrämma henne så den skulle försvinna. 'Men', sa Johan, 'om du vet om det så blir du ju inte skrämd!' Det kunde hon ju förstå, så hon släppte det och vi började prata om annat... Helt plötsligt gastar Johan 'Bu!' i Esthers öra. Stackars unge! Hon var precis på väg med våfflan mot munnen, men blev så rädd att hon istället tryckte den rakt upp i ansiktet!

Det blev asgarv runt hela bordet. Där satt Esther med grädde och sylt i ansiktet och Elmira såg helt chockad ut. Johan och jag skrattade så vi grät. Esther fnissade och fnissade. Men hickan, den försvann, så Esther var nöjd ändå...

Stackars katterna fick knappt en lugnt stund! Elmira har lärt sig att inte dra katten i svansen, inte klämma på katten, inte trycka på katten, inte dra katten i pälsen, inte klämma runt kattens hals och inte peta katten i öronen. Mot slutet av helgen gick hon runt och sa: 'Inte dra katt'n i schvanschen.' för sig själv så fort hon kom nära nån av katterna.

När Esther skulle 'hjälpa' mig att välja örhängen sa jag till henne att hon inte fick tappa bort dom. 'Nej då', svarar hon. Sen säger hon: 'Jag ska nog gå och tappa bort dina örhängen nu.' och tar örhängen och går ut. Gullungen...

Elmira kramas och pussas så mycket. Det är jättemysigt! På kvällarna läste vi godnattsagor, mest Guldlock och de tre björnarna. Sen sjöng vi och så somnade de små liven.

Kan man inte få barnen i den här åldern redan från början? Slippa vaknätter, blöjor och panikskrik? Antar att man uppskattar den här åldern (3-5) ännu mer när man släpat sig igenom bebisåren...