Någonstans har jag läst att om man kan få ihop 20 kronor kontant (eller på sitt kort) så tillhör man de 10 % rikaste i världen. Den tanken har tröstat mig många gånger och får mig att få lite perspektiv på tillvaron.
Den här månaden är inte den fetaste för oss. Alla utgifter verkar klumpa ihop sig och bensinräkningen var astronomisk! Allt från den där rengöringstvålen jag köper en gång per år (vilket ju är väldigt ekonomiskt egentligen), till sopavgiften, sotning av pannan, dyr elräkning, inköp att storpack kattmat för kommande tre månader och nån kontroll av brandskyddet i bostaden som gick på 1100:- (för vad??), allt verkar komma just den här månaden. Och det är lätt att få lite panik och tänka "hur ska detta gå"?
Men oavsett hur lite jag tycker att jag har, så nog kan jag få ihop 20 kr. Och så länge jag har det, ja, vad har jag att klaga över? Jag har mat i frysen och mjöl att baka bröd av. Jag har, i värsta fall, mina fina föräldrar att vända mig till. Jag är frisk, glad och har en underbar man och ett varmt hus. Jag har det väldigt bra.
Jag använde 17 av mina 20 kr och köpte en chokladcroissant på Pressbyrån. Tänk, att även en "fattig" månad kunna unna sig mat varje dag och en croissant med choklad, om det så bara blir den enda lyx jag unnar mig?
Sett i ett större perspektiv finns det alltid någon som har det sämre. Som utförsäkrade. Som pensionärer som betalar skatt på pengar de redan skattat för. Eller såna som behöver socialbidrag eller inte kan få något jobb fast de vill. Och det är bara i Sverige. Resten av världen ska vi inte ens tala om.
Min lilla croissant åts med andakt och försiktig njutning. För den är inte självklar för alla. Att tänka på det då och då, utan att för den skull gå runt med ständigt dåligt samvete över att ens lott i livet faller så olika, det är nog väldigt nyttigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar