Kefalonia fortsättning

(Mer bilder kommer någon annan gång... Det kräver den stora datorn och den orkar jag inte bråka med nu!)

Jag kan bara säga att vi rekommenderar Grekland! Det är jättegod mat - åt gott i stort sett varje dag - och väldigt trevliga människor som inte är påträngande alls utan mest bara seviceminded och vi hade nästan alltid uppmärksamma kypare när vi åt ute. Det enda som kunde störa var att det en del kvällar var väldigt mycket folk och svårt att få kontakt, men så kan det ju vara i Sverige med!

Vi tillbringade tre heldagar på stranden med macklunch, strandpingis, böcker, korsord och parasoll. Vi gick till olika stränder varje dag, bilden är från den bästa. En strand var inte alls trevlig, det luktade typ rutten tång - luktar riktigt illa! - när man sprungit i sanden en stund. Efter den dagen fick jag soleksem som höll i sig resten av resan - jobbigt! Fick smörja med cortisonsalva varje kväll!

En kväll gick vi in till huvudstaden och åt middag. Det var lite läskigt att gå hem i totalmörkret, men vi hörde inte om någon som råkat ut för något så vi kände oss ändå kanska trygga... Vi tog inte taxi för det var så dyrt!

På lördagen gick vi först promenad till en lite ventiansk fyr som skulle vara vacker. Det tog evigheter att gå dit, men det var väldigt gulligt! Jacob kom på att man kunde se vårt hotell från fyren. Det hade varit ett superställe att fria på... Sen gick vi till en restaurang som lovade grekisk afton. Men det var ju värkdens rip off! Två unga tjejer som dansade för typ 20 gäster och de såg inte ut att tycka det var särskilt kul ens. Efter ett tag kom ägaren ut och gjorde lite dans m eld, det var lite coolt, men inte alls värt det. Maten var inte så speciell heller... Kvällens behållning var bronsfinalen i VM.

Söndagskvällens final sågs på det som blev vår favoritrestaurang. Jacob ahde änsligt frågat säkert tio gånger om de skulle sända finalen men när vi kom dit såg vi att hoppsan, det här är visst HOLLAND BAR... Allt var orange och i stort sett alla gäster bar orange... Jacob hejade på Spanien... Bäst att heja tyst tänkte vi... Bredvid oss kom ett annat svenskt par som vi sett på transferbussen. Och tänk, de var ruskigt trevliga och vi åt middag tillsammans flera gånger sen och delade tankar om livet.

Veckans bästa felsägning skedde under den här kvällen också. Jacob skulle fråga om en speciell sorts bakad potatis som de hade där, men fick inte till det. Istället för att fråga vad potatisen kallades och om man kunde beställa bara en potatis, fråga han "How do you bring the potatoes here?" Kyparen tittaade förnärmat på honom och sa: "Well, we call the ambassy, and they send us an sms and then we go there and get them." Han slog ut med armarna på typiskt sydländskt sätt och sa upprört: "How do we bring them here??" Vi nästan dog av skratt, det blev så fel! Sen fick vi en potatis on the house...