Vi har hittat drömprinsen nu!

Som jag skrivit om tidigare så har vi dejtat många hus på sistone. Men nu är det allvar, no more dejting. Äntligen är letandet över!

När vi åkte från Haret åkte vi direkt till en ny husvisning. Och vi föll pladask! Drömhuset är vitt, nymålat, nytt tak och dräneringen kollad. Det är nyrenoverat och superfint på boplan. Övervåningen är oinredd till Jacobs stora förtjusning och tomten är välskött. De som bodde där innan hade haft huset som sommarstuga, så den är inte alls sliten. Men nu ville frun ha ett hus i Thailand, så då sålde de det. Tur för oss!

Huset har i princip allt vi vill ha. Det finns en kamin inne, och en vedspis. Det finns renovering men är ändå fräscht nog att bo i direkt. Det är lagom stort, kostar mindre än en miljon och har en fixad tomt. Taket är nylagt, utsidan är nymålad inklusive fönstren. Dräneringen är kollad och funkar. Alla rökgångar fungerar. Det är vattenburen värme med el- och vedeldning. Bussen stannar precis utanför och det bästa av allt - mitt hemliga tecken till Gud, körsbärsträd, finns det TVÅ STYCKEN! Woho!

Hela processen är full av mirakel, det är knappt så man tror det är sant! Budgivningen skötte vi från stranden i Grekland. Det dröjde innan vi fick någon motbudare, men när vi väl fick det så steg det ändå inte så mycket. Utgångspriset var 895 000. Första budet höjde till 905 000. Jacob la då 950 000 som vi tyckte var slutbud för oss. Men så bad vi och kom fram till att om det INTE är vårt hus, så ska motbudaren ge ett rejält bud. Han gav 970 000. Då blev jag arg. Han försökte sno vårt hus! Nu ger vi 995 000 sa jag, för vi har sagt att vårt hus ska kosta under miljonen, och om han budar över så är det inte vårt! Då la han sig... jag bröt ihop och fick en mindre panikattack på stranden som Jacob fick trösta... Vi hade vunnit!

Kontraktsskrivningen bestämdes till fredag kl 13.

När vi kom hem blev vi ju försenade igen av strejken så vi hann inte kolla med någon bank. Vi bestämde oss för att kolla på nätet igen så kalkylen fortfarande stämde. Då fick vi skrämselhicka. Man kunde bara låna 85% och vi hade räknat med att kunna låna 95% på SBAB. Hur skulle det nu gå?

På morgonen efter ringde vi bankerna och fylldes av förtvivlan. Eftersom vi tagit flera lånelöften hade vi dragit på oss för många keditupplysningar och fast bankerna såg att det rörde sig om bolån fick vi inte låna pengar! Vi kunde få låna 75%, men så mycket sparat hade vi inte. En del banker gick överhuvudtaget inte att få tag på. Vill dom inte ha kunder eller? Vi bad och bad, men kände inte att vi skulle släppa taget ännu... Klockan närmade sig 13 och vi hade inga pengar. Vad skulle vi göra?

Jag ringde farmor. Kanske kunde hon ta ett seniorlån eller så... Underbara underbara farmor säger då: Va, hur kan bankerna säga så? Hur mycket behöver ni? Jag har en buffert, och den verkar ju behövas nu...

Jacob var tvungen att torka några tårar. Sen fick vi napp på Länsförsäkringar, den sista bank som gett oss lånelöfte och en moderlig person som hette Marie kunde ta emot oss direkt efter besöket hos mäklaren och det där med kreditupplysningarna kunde hon inte förstå varför det skulle vara problem. 90% kunde vi få låna, och tack vare farmor räckte det!

Efter en nervös kontraktsskrivning och ett nervöst besök på banken blev vi husägare! Jag mådde illa när vi kom in på banken men vår bankkvinna var fantastisk! Lugnt och pedagogiskt ledde hon oss igenom lånehandlingar, nya konton och kort, försäkringar, pensionssparande och fonder. Så skönt att få ordning på allt det där! Det har vi längtat efter!

På tisdag har vi besiktning på huset. Spännande...