Konferensveckan närmar sig slutet

Idag vaknade jag som en filmstjärna, redan sminkad! Fast när jag vaknar med sminket på ser det aldrig lika bra ut som när filmstjärnorna gör det... Jag hade kunnat vara med i nån film där dom behövde en panda kanske...

Konferensveckan i år innebär fyra kvällspass i glasstältet och ett dagpass. Efter tredje kvällen igår orkade jag inte tvätta av mig sminket ens. Helt slut. Det är ju roligt i glasstältet, inget snack om det. Men det är jobbigt också. Hade högklackat på mig också, snygga som bara den. Men lite för höga i längden och då börjar mina fötter alltid prata med mig...
"Nu börjar vi tycka att det är lite jobbigt," börjar de lite snällt så där efter ett par timmar. Sen höjs tonläget allteftersom ruschen i glasstältet inte tillåter mig att byta skor. Mot slutet av passet, när klockan började närma sig midnatt skrek de:
"Sluta trampa på oss, annars tänker vi trilla av!"
Och när jag äntligen fick gå hem vid halv två var det lynchstämning där flera tår var hotade till livet. Jag hade bilen som tur var, så tårna fick sitta kvar, men jag har fortfarande en brännande känsla i tramdynorna...

Idag blir det sneakers på fötterna.

Glädjeämnen i veckan har varit besök av Jacobs kusin Hanna, svåger Anders och besiktning av huset som gick bra. Det är ett så fint hus! Älskar det!! Igår kom Jacob till glasstälet också och hjälpte till, min hjälte! Utan honom hade humöret legat i nivå med fötternas status.