Sista mc-turen?

Känslan när motorn vrålar igång och man trycks bakåt så att man måste hålla hårt hårt hårt i Jacob, är beroendeframkallande till tusen, en elektrisk, extatisk känsla. Det liksom suger till i magen som när man åker berg-och-dalbana och omgivningen blir suddig. Man blir helt uppslukad av nuet. Man blir fast. I de mjuka svängarna, i dånet från vinden och vägen, i luften som känns så frisk och sval. Och när man är fullt närvarande i nuet, då slappnar man av helt. Låter sinnet förenas med vibrationerna från motor och däck tills kroppen pulserar av fart och glädje. Kan man något annat än känna fullkomlig lycka då?

Har knappt hunnit åka nåt sen vi var ute i somras. Har saknat det, men att åka i regn och rusk är inte min favorit. Jacob har åkt till och från jobbet (trots regn) men jag har som sagt inte åkt på länge. Igår blev det av - yey - och hjälp va kul det är!

Fördelar med mc:
Suget i magen när man accelererar - det är oslagbart!
Vinden och den friska luften
Mysigt att åka med världens finaste Jacob

Nackdelar med mc:
När det är kyligt är det kyligt på riktigt!
Det är inte lika kul när det är mörkt

Färden igår gick hem till en kollega som också åker och vidare till Sigtuna med henne och hennes man. Där fikade vi på kafé Våfflan nere vid vattnet och åkte sen hem i skymningen. En mycket trevlig kväll helt enkelt!

Vi hann ta del av alla ovan nämnda för- och nackdelar innan vi väl hemma försökte få upp värmen igen. Till och med Jacob som aldrig fryser hade lite svårt att bli varm igen. Jag har ju packat in finporslinet i de varma täckena också, så vi fick hämta filtar och sånt för att bli varma! Men till slut gick det att sova.

Kanske blev det säsongens sista mc-tur för mig i alla fall... Om det inte blir några såna där vackra varma höstdagar i år, vilket vi hoppas på!

Kvällens plus var att Johan sov hos oss, har inte sett röken av honom sen han började skolan - vilket jag utgår ifrån betyder att han trivs!