På väg hem från Sandösunds camping hade vi tänkt att köra gokart. Det skulle ligga en bana längs vägen vi åkt första kvällen. Men hur vi än letade så hittade vi den inte! Och tur var väl det, för när vi stannade till, på vägen tillbaka till Mariehamn för en snabb överläggning, så vägrade Kalles motorcykel att starta igen! Från en sekund till en annan var den tvärdöd!
Tänk om vi suttit långt ute på åländska landsbygden då?
Jacob och jag åkte till närmaste mack och fixade startkablar. Fast när vi kom tillbaka gick det inte många minuter innan en man stannade. En man dom raskt åkte hem efter mätinstrument och som dessutom var tjenis med en motorcykelmekaniker bara kilometer från där vi var!
Kalle använde nödlinan "Ring en vän" och kallade på Björn från Jomala. Med hjälp av Björn, mekmannen och Guds nåd tog hela äventyret inte många timmar. Och allt som behövdes var ett nytt batteri.
Maria och jag blev avsläppta nära Mariebad, där vi bokat tid för massage och Jacob och Kalle åkte med Björn till hans vedeldade bastu. Avkoppling för alla!
Men ack vad vi bedrog oss. Avkoppling tjo pyttsan.
Det var inte vilken massage som helst, det var egyptisk " fix-it"-massage...
Jag var först. Jag hade inte fattat att det skulle vara en manlig massör, men jag höll masken... Fötterna gick bra, men när han kom till benen började jag undra... Det var verkligen inte avslappnande! Han hittade knutor precis överallt och inte en enda undgick bearbetning! Smärtan var total.
Hela tiden fick han påminna mig om att "relax" och jag tror "Madam, please put your hand down... And your foot!" var hans vanligaste uttryck. Det gjorde så fruktansvärt ont! Speciellt rumpan! Inte visste jag att man kunde ha knutar i rumpan! Men det kunde man och nu är dom borta... Jag skänkte inga nådiga tankar till vare sig sängen på Svinö eller motorcykeln kan jag säga!
Det var en massage utan dess like. Han bankade, sträckte, tänjde, tryckte och knådade tills jag var helt mör. Efteråt hade jag inget smink kvar för tårarna hade löst upp alltihop... Däremellan skrattade jag så jag grät åt min egen patetiskhet!
Marias kommentar efteråt var: "I've been to the house of pain and back!" Blåmärkena sitter fortfarande kvar...
Kvällen avslutades på Texas Longhorn. Mu-ums!
Sista dagen tog vi en kort shoppingrunda innan vi vände cyklarna mot Eckerö igen. Fika på Svarta Katten hanns med innan såklart!
Färjeturen hem var helt odramatisk. Vi åt, gick i taxfreen och somnade i solen på däck.
Efteråt cruisade vi neråt Norrtälje, Sigtuna och över Enköping hem.
Vi kommer definitivt tillbaka till Åland! Men då tar jag aroma-massage istället...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Du är en så bra berättare Sara! :)
SvaraRaderaMan tackar och trugar som Pumba säger... // Sara
SvaraRadera