Först lite bilder på Jacob och häcksaxen som han använde för att med stor förtjusning attackera mammas och pappas spireabuskar… 
Mamma blev glad, för hon slapp göra det själv. Jacob blev också glad, för det var en maskin som lät och hade sönder saker. Pappa med, för då kunde han beskära äppelträd i lugn och ro och jag kunde plocka upp alla kvistar han kastade ner.På det hela taget blev alla glada! Även om jag mest var glad för att alla andra var glada…
På måndagskvällen kom Nina över med lilla Tintin. Tänk att man kan se skillnad på två veckor! Själv tycker man ju att man ser likadan ut hela tiden, men lilla Tintin, han ändrar sig fort! Han skulle sova en natt till hos oss, eftersom hans farmor (som han skulle sovit hos) hade askat in i Etiopien och inte kunde komma hem i tid! Men den enes död, den andres bröd, om man får uttrycka det lite hårt. Vi fick ju passa honom istället! Jag skulle också baka muffins till en Aloe Vera-visning jag skulle ha idag, tisdag. Det skulle bli chokladmuffins med Polly i. Tänk så gott det lät i tanken! Jag vispade smet och hällde i formarna, hade på Polly och in i ugnen. Jag tänkte prova att göra amerikanska muffins i en plåtform som vi har. Det var väldigt stora muffinsformar, men jag tänkte att det går väl ändå! Men ack, inte gick det! Efter de rekommenderade 10 minutrarna var de ungefär så stora som jag ville, men de var fortfarande helt lösa. Så de fick stå inne 10 minuter till. Sen var de gigantiska! Men lösa… Så de fick stå 10 minuter till. Resultatet blev enorma muffins, som svämmade över plåten, rann ner i ugnen och fick som stora kratrar i sig där bitar av Polly lite ängsligt klamrade sig fast på kanterna, som skeppsbrutna vid livflotten. Muffinsen själva såg ut som något man bara skulle kunna servera på natten i ett rum utan lampa… Jag bröt av kanterna – brända såklart – och la resten i en burk.
Mamma, Madde och Annika som åt muffinsen dagen efter, hävdade att de var goda, men smuliga. Och de åt dem i dagsljus…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar