Vaknade inte lika tidigt idag som igår, men ändå hyfsat tidigt. Packade ner oömma skor, alldeles för mycket kläder, pyssel, kapell, kaffe och ljudbok. Efter att ha diskat och fixat lite snyggt hemma, så Finaste inte skulle känna sig alldeles övergiven, kom jag iväg vid kvart i tio. Jag hade räknat med att det skulle ta 5 timmar att köra, farfar hade räknat med 7, så med mina ganska precis 6 timmar blev det en lagom lång körtid. Köer är det alltid i Stockholm, oavsett när man kör, men sen flöt det på.
Stannade först i Söderköping eftersom det gick så smidigt att köra. Där åt jag snabb lunch och hann hälsa på Korp i hennes affär. Det var flera år sen, så det var väldigt roligt! Hon har ju två barn nu, och det känns lite vemodigt när man hör att den lilla plutten som jag bar så mycket på och passade så ofta då för så länge sen, ska fylla sju år! Tänk hur det kommer att kännas när man får egna barn...
I bilen lyssnade jag på den där författaren som skrivit Damernas detektivbyrå, nånting-nånting Macall Smith, heter han. Det är en väldigt filosofisk bok med långa utläggningar om allt möjligt. Först kändes det lite segt, men sen blev det intressant. Lyssnar inte så ofta på ljudböcker, kanske är det därför det tog sån tid att fastna för den?
Väl framme fick jag nästan genast cykla till hamnen och hämta farfar som jobbade på Ellen. Tusen bekymmersfria, underbara sommarlovsdagar föll över mig när jag hoppade upp på peket, som gungade till så där välbekant, gick längs relingen som kändes så där välbekant låg, och till sist gick in i båten som luktar så där ljuvligt sommarlovsvälbekant. Tänk om man kunde spara lukt på burk och ta fram alla år framöver när båten inte längre finns...
Det är också vemodigt. Ellen var ju vår sommarlovsbåt och farfar vår sommarlovskapten som styrde skutan rakt in i solen och glitterhavet sommar efter sommar. Farmor lagade färskpotatis på gasspisen och spelade kort med oss på däck. Sjöng När Lillan kom till jorden, som hon sa var min sång fast jag inte är född i maj, och Rönnerdal, som valsade över ängen sommar efter sommar.
Nästa sommar är Ellen någon annans. Någon annan kommer att vakna till det taktfasta dunket från tvåtaktsmotorn och somna till vågornas kluckande mot träskrovet. Någon annan kommer att förknippa henne med sommar, frihet och måsarnas ekande skrin. Fast på sätt och vis unnar jag någon annan alt det där, för vad är sommar utan lukten av salt hav och tång? Det kommer jag ju alltid att ha tillgång till både här och på Haret. På det viset är jag en otroligt rik människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar