Vi kom hem ganska sent på tisdagen eftersom vi stannade så många gånger på vägen. Vi hann både säga hej till Jacobs farmor och farfar, äta på McD och shoppa på Outlet i Mjölby. Äntligen hittade jag nåt att ha på ÅTERTRÄFFEN på lördag, det hade jag gruvat mig för. Nu hänger en otroligt snygg och alldeles för dyr klänning med matchande smycken på en galge här hemma. Fick blinka lite med Jacob för att få köpa en kofta till klänningen och en annan tröja (som egentligen var onödig, men jättefin den med). Budgeten sprack med en knall, men vad gör man inte för en återträff? Den där fruktade och efterlängtade träffen när man ska visa vad man gjort med livet i tio år… Vad livet har gjort med mig, är kanske riktigare formulerat och mindre ångestladdat, men så tolkar varken jag eller lilla H, som också ska dit, saken… Så vi sitter här och väntar. Men vi oroar oss nog i onödan, det blir säkert trevligt.
Lilla svärmor är här och jobbar och hade dammsugit, vattnat blommor, städat toaletten – mycket välbehövligt – innan vi kom hem. Tulpaner i en vas, påskgodis i en snygg presentpåse och en ny fräsch Våreld i fönstret istället för påskliljorna som vissnat och till råga på allt köpt blomjord. Vilken lycka att ha en sådan svärmor!
Morgonen ägnades alltså åt att plantera sticklingar från min hibiscus som äntligen tagit sig efter vintern och lite andra saker som behövt ny jord länge. Helt plötsligt var jorden slut, men en planta kvar! Note to self: buy more dirt. (Jaja, jag vet vad det heter, men det låter roligare så här.) Jag hann tvätta, diska och småplocka lite hemma också. Riktig hemmafru, nästan i alla fall.
Sen hastade jag iväg till träning på Friskis och sen till jobbet för att bevisa att jag har tränat minst fem gånger och har rätt till bidraget. Yes! Hurra!
Nu väntar en lugn hemmakväll med Jacob. Om det kommer att vara möjligt att få kontakt med honom alltså. Han är helt uppslukad av sitt senaste projekt: att åka till England och köpa en ny motorcykel och sen köra den hem genom Europa… "Vi måste leva äventyret," säger min finaste och ler stort. Har lovat att följa med och hoppas innerligt att jag slipper ångra mig…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar