Vikarien från 80-talet

10 May Allmänt

"Hej och välkomna, jag ska vara er vikarie idag." – så långt är allt lugnt.
"Nu kanske ni tror att det här ska vara ett baspass…" – ja, det är precis det jag tror!
"…men det är det inte. Det här är ett medelpass!" – Jaha, ja, det har jag ju gått på förr, men inte dirket det jag kände för idag, småtrött och sliten.

Vikarien ser ut som tagen från åttiotalet. Hockey-mohikan. Tatueringar. Han studsar runt som om han vore en gummiboll, ju längre in i passet, desto högre hoppar han. På slutet ser han nästan inte verklig ut eftersom han är mer i luften än ovanför. Det långa håret flyger och fötterna ser knappt ut att nudda den blåa golvmattan. Armarna gör snitsiga rörelser, boxar, fladdrar och svänger med "starka armar" hela tiden. Allt till pumpande body building-musik från -87 eller nyare diskohits. Som final vrålar The Pudels "one night of passion, one night of hunger" samtidigt som vikariens armar och ben viftar som på den där lilla leksaksmanicken i tomteverkstaden på julafton, fast i hundratio.

Alla muskler skriker: lägg av!

Fast jag kämpade vidare, och när avslutningsapplåden kom orkade jag nästan inte applådera, armarna bara darrade. Är lite stolt över mig själv att jag höll ut!