Vad ska vi äta idag?

Den frågan ställde Jacob mig för någon dag sedan. Jag hade som vanligt ingen aning. Det har man ju aldrig! Varje dag samma visa, och ju längre veckan går desto sämre fantasi...

"Hitta på nåt," sa jag till Jacob. "Vad som helst blir bra."

Jacob gick iväg, det smällde lite i ett skåp och sen blev det tyst. Väldigt tyst...

Efter en stund gick jag ut i köket och fann då min finaste stå och hänga över kokboken. Han såg fundersam ut, som om han hittat ett knepigt problem som måste lösas.

"Vad funderar du på då?" frågade jag.

"Jo, jag har tagit ett tumrecept..." sa han eftertänksamt.

"Tumrecept, vad är det? Är det som när man tar en tumvers i bibeln eller?" sa jag på skämt och skrattade.

"Ja, precis. Jag slog bara upp kokboken för att se vad det kunde bli."

"Va," sa jag, "du är ju knäpp!"

Han skrattade lite och fortsatte:

"Ja, det blev fisksufflé..."

Jag har aldrig ätit fisksufflé, aldrig gjort nån sorts sufflé alls faktiskt. Men vi gav oss i kast med uppgiften. Fisk hade vi i frysen. Visserligen inte torsk, gädda eller gös som kokboken ville, men pangasuis/hajmalfiléer. Det fick duga. Man skulle ha en "krispig grönsallad" till, fast vi hade bara fryst broccoli som Jacob wokade (improvisationen visste inga gränser) och cayennepeppar hade vi inte heller... Dög chilipulver kanske? Jag trodde det och Jacob, som blivit lite uppspelt av hela suffléandet, bad mig säga till när det kommit en tesked ur burken. Det är en grej vi gör när vi lagar mat ihop. Jacob mäter noga noga och jag höftar till det lite... Säger typ "e-e-e-e-e-e-e-en deciliter" samtidigt som jag klämmer på flaskan med flytande margarin och faktiskt stämmer det oftast! Då och då provar vi varandras sätt...

Alltså tar Jacob kryddburken och "höftar till det". Men tror ni det blev en tesked? Snarare en matsked! Vi skopade ur lite och Jacob hade i resten av grejerna i rätt ordning. Under tiden separerade jag äggulorna från äggvitorna och var mycket noga med att inte få med någon gula alls. Sen vispade jag vitor och Jacob körde mixern.

Vi blandade med en stor sked (det stod så i recepet, så det var säkert viktigt) men sen kliade i oss i huvudet. Vad skulle vi lägga sufflésmeten i? Vi hade minsann ingen suffléform med "höga raka kanter". Vi tog en vanlig gratängform istället. Det stod att man skulle smaka av smeten innan man hällde den i formen, men ingen av oss är nåt direkt fan av rå fisk, så vi struntade i det... Sen in i ugnen. Medan vi väntade gjorde vi vitvinssås med skaldjur som kokboken rekommenderade att man hade till. Fast skaldjur och skaldjur... Vi hade inga skaldjur alls hemma, så vi tog fryst crab fish!

Som sagt hade ingen av oss gjort sufflé förut, men nånstans hade jag hört att den skulle vara känslig för plötsliga förändringar. Därför blev vi lite ängsliga när vi såg att den började bli lite väl brun. Vågade vi öppna luckan och lägga på aluminiumfolie? Jacob öppnade luckan så försiktigt han bara kunde och stängde den sedan tyst som en inbrottstjuv om natten. Vi höll andan, men den såg fortsatt hög och fluffig ut. Yes, det gick!

Efter 35 minuter var det dags att ta ut den. Den såg faktiskt väldigt bra ut, hög och fin och luktade jättegott! Jag drog upp mobilen för att ta ett kort på underverket och det är då det händer. Min sega mobil tar sån tid på sig att Jacobs grytlappar blir för varma och för att inte bränna sig måste han sätta ner formen. Tyvärr är liknelsen med inbrottstjuven om natten inte adekvat längre. Han slänger ner formen på spisen med sån kraft att det är ett under att formen håller. Bang!

Sufflén får skrämselhicka och sakta sakta, som om den fått pyspunka, sjunker den fina sufflén långsamt ihop och innan den nått bordet liknar den en vanlig ugnspannkaka!

Men den var god, med skaldjurssås på crab fish och wokad broccoli. Så sufflé gör vi igen! Kanske till och med skulle investera i en suffléform?

(Det enda som inte var gott var kombinationen broccoli och vitvinssås, det var nåt där som inte riktigt stämde... och så äggulorna... vad gör man med dom? Tips någon?)