10 May Allmänt
Igår var vi på två husdejter som båda verkade lovande och vi var nog ganska förväntansfulla när vi åkte iväg. Som sällskap hade vi Madde, Henkke och Sandra.
Att hitta ett hus är ungefär som att hitta någon att dela livet med. Hemnet motsvarar Sjunde himlen (fast man behöver inte vara tillgänglig själv). Man spanar där, fantiserar och funderar. Gör sig stora luftslott av drömmar och önskningar. Bygger om, bygger ut, målar och tapetserar i tankarna. Ligger vaken på kvällarna och pratar om bärande balkar, bänkytor och braskaminer, uteplatser, grillkvällar och plats för våra hobbyer. Men det spelar ingen roll hur annonsen ser ut eller hur det verkar på Hemnet, det är först när man står där och går runt i huset som man vet. Precis som när man dejtar alltså. Personen kan vara hur trevlig som helst i telefon och på chatt, men det är det personliga mötet som räknas!
Det huset som låg längst bort var vitt och lockade med stor (enorm) verkstad för Jacob och generösa ytor i resten av huset. "För den egna företagaren eller den stora familjen" stod det i annonsen. Kändes kanske inte helt rätt i nuläget, men man vet ju aldrig vad man behöver i framtiden, tänkte vi. Putsad var den och hade ett underbart jättestort kök med kamin och stora bänkytor. Tre våningar och billigt i drift.
Det vita huset var som den där personen som inte riktigt har utseendet för sig och som är lite tafatt i sociala sammanhang, men som har stor potential och en fin personlighet. Man känner sig lite ytlig, men huset var hemskt fult och hade en liten stenig trädgård som mest utgjordes av en stor grusplan. Insidan var härlig, gigantisk är nog rätt ord, på 190 kv + verkstaden som var större än vår lägenhet idag! Dessutom ett garage med förråd utanför. Totalt fem toaletter varav ett badrum och ett duschrum. Jacob, som är visionären av oss, såg genast potentialen. Verkstad med plats för allt (man skulle kunnat bygga en friggebod därinne och fortfarande tyckt det var gott om plats).
Men jobbet! Massa målning av grunden och uthuset och alla ytskikt inne var från en annan tidsålder. Tomten var som sagt liten och karg och kändes nästan som en klippa i skärgården… Att fixa till det huset skulle vara ett projekt på minst 10 år, och vill vi verkligen lägga så mycket tid och kraft? Vi kom fram till att nej, det kanske är lite för ambitiöst för oss.
Det andra huset var litet och fyrkantigt, 109 kv och källare på ca 75 kv. Garage ingick i källaren. Det var gult, byggt i trä och stod på en jättefin tomt med fruktträd, bärbuskar och stora härliga plana gräsmattor med snyggt och välskött gräs. Inga maskrosor, inga ogräs. Inuti var det välskött, prydligt och till och med källaren luktade gott och såg fräsch ut.
Jämför med den där personen som alltid betalar sina räkningar, har ett lagom jobb 8-5, äter husmanskost och aldrig kör för fort. Livet är inrutat och färdigt. Det fanns liksom ingen plats att vara spontan. Inget utrymme för att bygga om, lägga till eller dra bort något. Det fanns flera rum, men alla hade redan sitt syfte. Verkstaden hade fått vara i garaget men var hade vi då ställt bilen? Garaget var dessutom så smalt att man hade fått släppa av passagerare utanför och backat ner jätteförsiktigt. Badrummet var fint, men också långsmalt. Köket var som det vi har nu. Det fanns liksom ingen växtplats, det var redan färdigt. Så det blev nej där med, vi vill ha lite mer frihet.
Det är svårt att leta hus, vi har gått på flera visningar i månaden länge nu. Det borde bli vår tur snart. Att hitta det där huset som har allt. Men även det kanske är som att dejta… När man minst anar det står han där, drömprinsen, och man bara vet att nu, nu gäller det…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar