Två insikter och dagens minus

30 Mar Allmänt

Idag var en sån där lång dag utan slut… nåja, nu är den slut i alla fall. Vi hade information för femmorna som ska välja profilklass, och sen fortsatte dagen med lektioner och annat som hör läraryrket till, typ äta tårta för att bildläraren fyllde 50 och AL-möte med bullar och kaffe. Ibland är livet tungt. Som avslutning var det föräldramöte för mammor och pappor till femmorna där vi upprepade ungefär samma sak som på morgonen… Fast mer nervöst. Och med finare ord, typ kulturarv och sånt. Hoppas det blir en profil nästa år med!

Jag funderade imorse på varför det ibland känts tungt med den här profilklassen jag har nu. Lite motigt. Lite uppförsbacke. Så kom jag på några saker:

För det första har jag ju bett att de som kommer till min profilklass ska vara de som Gud har kallat dit. Men det är inte alltid som jag ser mina elever som kallade, snarare kan det kännas tvärtom ibland. Men om jag ser dem som kallade dit, som satta i min klass för att jag ska vårda dem och utveckla dem enligt den gåva Gud har lagt i mig, ja då blir det ju helt annorlunda. Vem är jag att klaga på den gåva Gud har gett, bara för att den inte ser ut som jag vill jämt?

Det andra jag kom på är att jag tillåter gnäll i min klass. Jag tillåter eleverna att känna sig trötta, sega, nere och ur balans. Men varför? Till vilken nytta? Snarare onytta för mig och för dem. Om de nu är kallade som jag ber om, då ska de heller inte tillåtas gnälla och tala mer den grupp som de hamnat i, eller de uppgifter som ska göras. Visst kan en grupp vara mer eller mindre bra sammansatt och visst kan uppgifter alltid utvecklas och omprövas till det bättre… Men genom gnäll? Nej, genom att gilla läget och tala gott om det som ännu inte ser ut som man önskar.

Så efter påsk får det lov att bli förändring!

Dagens minus är att min mobils vibration gått sönder. Råkade tappa den med hörnet före ner i golvet. Nu låter den inte längre hemtrevligt och lågmält "bvvvt bvvvt" utan ett sorgset, skorrande "BRRRRRRT  BRRRRRT" som om något lossnat och ligger och rasslar runt där inne under det bruna skalet. Ack, du lilla mobil, att du överlevt så här långt!